STALLET

mötesplats

för Hästar & Hästfolk

Blogg

Skillnaden på seriös och oseriös är en smaksak?

 

Hovtramp/Lasse

Träna häst, seriöst yrkesval eller ett spel för gallerierna?

Första fråga är givetvis, hur smet somliga nutida ”tränare” in i den professionella rid, trav och galoppsporten?

Anatomi och träningsfysiologi har bleknat till knappt bas och grundkunskap medan "personlig filosofi" om träning tar genvägar som dåtida hästmänniskor hade kräkts över. Marknadsföring och mediaträning framför kamera är tydligen jätteviktigt, likaså att lära sig skillnaden på en "bike" och en hybrid.

Däremot är det inte längre av samma vikt att veta var ganascherna sitter, så länge man kan sätta på gamascherna. Visserligen är det ”först till mål” som gäller men högarna med ”halta sporthästar” har vuxit till oigenkännlighet. Materialsporten och lånekusk/ryttarfållan har uppgraderats och utökats så att snart kan vi spela på vilken ”utrustning” som vinner loppet eller vilken omgång i V75 och V86 som betalar ut minst summa tillbaks - för alla rätt. Hur ska det sluta? Vem utfärdar licenserna, vilka sitter i styrelserummen och vad krävs egentligen?

Hovtramp/Lasse

Ridsporten uppgraderar tränarnas behörighet varje år. För att behålla jobbet som tränare/instruktör krävs årlig fortbildning. Svensk Ridsport är en otroligt stor och lyhörd grupp, när något händer (som inte borde hänt) släpps nyheten som en bomb, inom ett dygn. Här lurar man inte kunder hur som helst, tafsar på elever eller slåss med hästar ostraffat. Ett föredöme för övriga hästsporter.

 

Hovtramp/Lasse

Travsportens professionella licenser

...kräver massor av tid, pengar, kompetens och lämplighet.

Svensk Travsport beviljar A-licens och lokala travsällskap B-licens (kör-, monté- och ponny.) Den som söker ska vara folkbokförd i Sverige, för kusklicens ha giltigt läkarintyg och registrerad tävlingsfärg/dress.

Under senare år har tillkommit en uppförandekod, som inte alltid tillämpas (Code of Conduct.) För att både få och behålla licens ska man ha gjort sig känd för ”redbarhet och anses lämplig”. Då ställer man sig frågande till hur en hel drös fått behålla licensen medan andra har rullats i tjära och fjäder, hängts ut i press & media och tappat både jobb och ansikte. Här borde det inte gått att köpa sig fri (böter om 100.000:-) trots överbevisad och dom om dopning, avsaknad av vett och vilja att efterleva reglementet, sådant ska väl inte belönas med att skurken får behålla licensen? Här saknas sunt bondförnuft, det kom man långt med förr.

Grundkrav för professionell A-licens: minst 18 år, folkbokförd i Sverige, fem års väl genomförd praktik, viss del ha jobbat hos A-tränare, alternativt drivit egen tränarrörelse längre period. Godkänd A-tränarkurs eller Hippologexamen med särskild tilläggskurs. Giltig F-skattsedel.

Olämpligt uppträdande och ekonomiska problem

(obetalda Kronofogsärenden) hoppsan! tillåts inte, då ryker licensen. Gjorde den verkligen det? Javisst ja, ärenden (även 400 ärenden för samma A-tränare) är en sak, och dömd är något helt annat. Hur var det nu med redbarhet och lämplighet?

EU-port till svenska travbanor har öppnats rejält! Här finns varken krav på att tala/förstå svenska och den extremkorta kurs som genomförs för utländska tränare har bevisligen inte stoppat utländska kuskar från rejäl ”spanking” och enhandsdrivningar av hästar i lopp. Tagit del av karensregler (dopning) eller haft förstånd om att inte förvara otillåtna dunderkurer på hatthyllan, nä det glömdes bort. Utländsk A-tränare som behåller verksamhet i sitt hemland och söker svensk A-licens behöver inte vara folkbokförd i Sverige, men via bolag registrerad för F-skatt i Sverige.

Årets skörd av utländska travtränare som sökt sig till Sverige och proffstränarkurs (FPTK) hölls på Solvalla och pågick i två (2) dagar. Självklart är intresset stort, inte minst med tanke på hur travsporten ligger på rygg och blöder i stora delar av Europa. De två dagarna innehöll smittskydd, antidopning, tävling och utrustning, hästägare, marknadsföring, den svenska spel och sportmodellen och information om Svensk Travsport…Vad säger man?

Välkomna då, Morten Almeland Pedersen, Arild Eggen, Stian Eilefsen, Jan-Rune Gaustad, Hans Christian Holm, Jan Roar Mjølnerød, Odd Arne Sagholen, Anders Lundstrøm Wolden, Knut Arne Ødegaard och Ole Johan Östre och speciellt gul kusk, Alessandro Gocciadoro…

Skillnaden mellan A och B-licens? Nästan obefintlig.

B-licens: Du får (numera) träna ett obegränsat antal hästar som du är företrädare eller firmatecknare för, samt fem ”andra” hästar. Svensk lagstiftning har krav på F-skatt och momsregistrering om näringsverksamhet bedrivs (säljer tjänst till kunder). Häst på träningslistan ska tränas/skötas av tränaren eller av denne anlitad person.

Inte undra på att det kan kännas meningslöst att bli A-tränare, B-tränarna har ju i princip samma rättigheter och tar generellt betydligt lägre träningsavgifter! Vad vill Svensk Travsport uppnå med de nya reglerna och har de aktiva godkänt ändringarna? Självklart, de ”valda” är stöpta i form och i Hästsportens Hus handlar det om att fakturera mera i ”Factoringbolaget” TDS som ”lånar” de aktivas kunder som sina egna.

Hovtramp/Ilse (Irland)

Galoppsport har sina ”egna” regler.

För tränarlicens ska godkänd utbildning hos Svensk Galopp genomförts, praktisk tjänstgöring vara godkänd med hänsyn till ekonomiska och personliga förutsättningar att träna minst en häst och giltig F-skattelicens. Svensk Galopp är ju i jämförelse med travsport liten, och både hästhantering och tävling skiljer sig stort, mycket stort.

Har ett gäng ”olämpliga” tränare på lager men väljer att inte namna. Det kan handla om hur man ”behandlar” sina (hästägarens) hästar och inte ens rättar till sig efter besök från Svensk Travsport (efter anmälan.) Tidigare har ju en av landets största maktfaktorer i Svensk Travsport försvunnit ”frivilligt” så någonting positivt har ju faktiskt hänt. Fast riktigt bra blir det ju aldrig, den försvunna A-tränarens intressen (de ekonomiska) finns kvar i stora träningsanläggningar, hästägande och synligt i många sammanhang.  

Hovtramp/Ilse

Efter besök på en svensk galoppbana nyligen stegrades nyfikenheten otroligt mycket för ett utvalt namn. Nytt namn i programmet och i galoppbanans stall där även ”stortränare” brukar ha svårt att fylla boxarna, där står ett 40-tal hästar. Hästägare växer inte på trän längre så visst blir man nyfiken. I travsporten finns liknande storhästägare, som äger hela gårdar och anläggningar, hästar och personal. Näringslivstoppar som tillsammans äger merparten av alla starthästar i travsporten.

Hovtramp/Ilse - minsta sadeln...

Denna tränare som nytillskott i galoppen har haft licens (inräknat indragen licens i hemland) i nästan 20 års tid och fick proffslicens som en av de yngsta någonsin. Enligt träningslistan har 40-talet hästar bara en enda personal ? och både tränare och stalltjej står skrivna på stallet? Nog för att jag brukar sova uppepå stallet i festlokalen på Gotland, men…

En enda hästägare (tränarens mor) står bakom det av honom delägda AB-bolaget, som har 28 underbolag verksamma (aktiva.) Inte vilka hästar som helst står i stallet heller, ojojoj. Interim-licens tål väl också att undersökas, och vad som döljer sig bakom detta framgångsrika stall.

Självklart ska alla ha möjlighet till en andra chans, eller i alla fall en second opinion, men British Horseracing Authority hade en hel del på lager som faktiskt svider i ögonen. Har svårt att tro att svensk galopp eller svensk travsport skulle ens komma på tanken att använda samma metoder som Brittiska BHA gjorde! Ren och skär ”under cover” verksamhet, smyga i buskarna, personal inhyrd som kontraspion och telefonliste-utdrag från telebolaget för att överbevisa om bedrägeri och otrevliga händelser.

Hovtramp/Lasse

Har väntat på att någon galoppskribent ? skulle höja på ögonbrynen, självklart vill man veta hur Svensk Galopps högnäste har tänkt och om allt gammalt groll är avtjänat och glömt? En 6:e plats i tränartoppen är inte fy skam, med 2,3 insprunget i år, 43 hästar i stallet 145 starter, resultat 30-29-12. Spännande fortsättning följer?

Hovtramp/Ilse

Repris i godisbutiken...

 

 

Godisbutiken slår till…igen!

Två länkar för intresserad av den "juridik" ST utövar...

https://www.travsport.se/siteassets/organisation/beslut/ansvars--och-disciplinnamnden/2020-10-13-2.pdf

https://www.travsport.se/siteassets/organisation/beslut/ansvars--och-disciplinnamnden/2020-10-13.pdf

Svensk Travsport publicerade 13/10 2020 två beslut angående användande av otillåtna medel/substanser. I en tidigare Hovtramp-blogg visades bland annat fransk blister på bild och i text, ett välkänt blister inte minst i travsporten med uråldriga anor. I ett av besluten/domen har just detta medel hittats i tränarens selkammare, bifogar klipp från Svensk Travsports ”dom/beslut” 

Klipp: I selkammaren upptäcktes flertalet preparat , varav ett franskt preparat/blister (Baume Caustique) som innehåller krotonolja vilket är en förbjuden substans och därmed förbjudet att inneha.

I beslut 2 handlade det om ett helt annat medel, Triamcinolonacetonid en glukokortikoid som dämpar immunreaktion och pågående inflammationer. Läkemedlet finns inte i något registrerat läkemedel för häst, i Sverige. Enbart för hund/katt och human användning.

Hovtramp/Ilse 

Både onödigt och trist att travfolk inte förstår innebörden av att använda och förvara förbjudna preparat. Kan det ha undgått någon enda tränare att Svensk Travsport hälsar på i stall. Någonting brister definitivt i den så kallade utbildningen inför tränarlicensen.

Tog tidigare kontakt med Kemikalieinspektionen, Jordbruksverket och Livsmedelsverket, för att utröna hur den i tidigare bloggen Proteinbutiken kunde sälja fransk blister, DMSO och diverse andra förbjudna produkter, helt öppet på nätet!

När Svensk Travsport inte ens reagerar då innehavaren/delägaren av ”nätbutiken” håller travhäst, är licensierad….och har använt en del av godsakerna från sin butik (se tidigare blogg/beslut från Svensk Travsport.)

Hovtramp/Ilse - bara "glad" eller käkat vitaminer?

Hur ska man tänka när man möter ”alla dessa” travrelaterade människor i gäststall på landets travbanor? Tävlar vi på lika villkor, har de fuskat med flit eller var det bara ett olycksfall i arbetet? Den frågan kan inte jag svara på, men är definitivt en fråga för Svensk Travsports ”hästvälfärdsavdelning.”


Hovtramp/Lasse 

Det finns åtskilligt som borde utredas i detta ”jättehus” beläget på Solvalla Travbana. Dagens inlägg från Sulkysports medarbetare inte minst! Att ifrågasättas som oberoende hästsportjournalist, när man enbart ”gör sitt jobb” (grävande journalistik) och bli uppkallad att sitta på den skyldiges stol i tron att man ska bistå med sin kompetens och kunskaper om pågående mer eller mindre strandade Propulsion-utredning, nu har väl externe expolisjuristen i alla fall ”skitit i det blå skåpet” ?!

Ett ”hackande” av hästsportjournalistens vedermödor, som strängt bryter mot alla integritetsförkortningar som finns, nu är det nog dags att ta civila strypgrepp på vederbörande, utanför lokalerna i Silvergrisen. Samtidigt bör externa utredaren (Propulsion-fallet) Roger Lindblom frånSecorum AB ifrågasättas, då övergrepp bevisligen skett rent juridiskt, den ämneskompetens som han anses vara expert på.

Spännande fortsättning följer?

Hovtramp/Ilse

Inkörning eller bortkörning?

 


Att lämna bort sin dyrt inköpta unghäst för inkörning

hos proffs eller amatör, kan gå hur som helst. Landets tränare förväntas ha kompetens om dessa ibland svårbemästrade unga och otämjda individer, anledning till att hästar lämnas bort för inkörning. Det finns inget facit eller manual, bara fyrbenta individer med olika humör, temperament och inställning till att få en vagn efter sig.

Hovtramp/Lasse

De tvåbenta proffsen som anförtrotts unghästen, jobbar varken gratis eller har alltid den förståelse och inställning som krävs för hästen som individ, med dess olika förutsättningar att ”tämjas” eller få den trygghet och förtroende för människan som hästägaren betalat för.

En jämförelse mellan hur man körde in unghästar tidigare och idag, ger ibland underbetyg till många nutida tränare. Den omsorg och hänsyn till individens egna förutsättningar som finns, har med tiden försvunnit och stressas idag fram fort och fel. Givetvis med undantag.

Kolginis auktion

Unghästar kan kosta allt från ingenting (gratis häst, blev över efter auktion) till miljoner kronor, det vet vi alltför väl. Internetauktionerna står i Coronatider som spön i backen, och hugade spekulanter trissar upp priserna och bjuder över varandra.

Hovtramp/Lasse

Spekulanter på plats springer runt med mätpinnar, granskar, vrider och vänder på unghästarna. I auktionslokalen tävlar stortränare om att få medialjus riktat mot sig efter miljonköp, inte sällan för ”andras” (hästägares) pengar. Travmedia gottar sig i dessa fantasisummor som betalas för unga, oprövade individer. Det enda man säkert vet, är att hingsten och stoet som unghästen är fallen efter, har en populär dagsstatus. Det många glömmer, är fortsättningen av hästens liv och kommande förväntade prestationer, det som man möjligtvis kan klappa händerna åt, inte inköpspriset.

Hovtramp/Lasse

Inkörning är ett av de viktigaste kapitlen i travhästens liv. Efter att ha gått med mamma i hagen släpps de flesta ut med jämnåriga. Där får de sin rangordning (nummerlapp i flocken) och håller sig till den. Precis som i kön till delikatessdisken på ICA, där går ingen före.

Den som smyger nära hagen kan utläsa vilka ”typer” av unghästar som rör sig i flocken. Flockledaren (alfahanne eller dominant ledarsto) bestämmer vad som ska ske. I generna finns flykt och flock, hästflocken litar på ledaren, som sällan är den man tror. De verkliga ledarna behöver bara röra sitt ena öra, för att få kontroll över flocken och har oftast en vaktmästare som utför tjänsterna. Precis som på vilket jobb som helst.

Hovtramp foto

Vad kostar en inkörning av unghästen?

Grundavgiften hos landets travtränare varierar givetvis. Mellan 300:- och upp till 500:- för ett dygn hos stortränare med stjärnstatus. Här räknas vinst och sällan eller aldrig de som haltar ut bakvägen. Travtränarnas ”filosofi” är ett lika uttjatat ord som skolans ”värdegrund.” Tränarna marknadsför sig på olika sätt, berättar vad de kan erbjuda och om hur de tänker om att träna hästar.

Hemsidor har ersatts av twitter (kvitter) för de som inte orkar skriva och det mesta förkortas till obegripliga hieroglyfer. Hoppas de hinner ”träna” unghästen och inte förkortar på samma sätt. Inte alltid twittersanningen överensstämmer med verkligheten, ibland blir det lite värklighet också. Facit är det ögat ser och örat hör.

  

Hovtramp/Lasse -       Monty Roberts och dotter Jonna 

Monty hästgurun, sa efter en uppvisning och ett reportage – visa mig din häst ska jag säga vem du är. Efter att ha träffat denna Gud i hästvärlden två gånger och fått lite insyn om hur han ”tämjer” hästar kan villigt erkännas att vi inte är på riktigt samma våglängd, sorry Monty.

Som tusentals andra sträckläste jag hans bok Shy Boy, som dessvärre inte överensstämde med det som visades upp. Visserligen är det mesta både plastigare och radarinställt på business i USA, men jag är ingen vän av forceringar och genvägar med häst.

Hovtramp/Lasse - Klaus Ferdinand Hempfling

Däremot, slukade jag med hull och hår Klaus Ferdinand Hempflings handfasta arbete med hästar och fick även svar på de flesta frågor när han ”jobbat klart.” Rekommenderas oavkortat, för den som vill ha en bestående kommunikation med sin häst.

Vad kostar det då, att lämna bort sin unghäst till en professionell tränare? Normalt ligger träningsavgiften för en vuxen travhäst (grundbelopp) runt 10.000:- i månaden men då tillkommer allt från skoning, försäkring, behandlingar, startkostnader i samband med tävling. (startavgift, transport, gästbox, utselningsavgift till hästskötare, ibland även övernattning) beroende på var travbanan ligger.

Flertalet proffs har en billigare taxa för unghästar, under inkörning och tillkörningsperiod. Ett exempel är att köpa hela ”inkörningspaket” (runt 16.000:- mellan den 1/5 och 30/9). Priset hos den tränaren gäller för de hästar som stannar kvar i stallet tills de är premieloppade, flyttar de före 30/9 är det 20.000:- som gäller.

Hovtramp/Lasse

Några garantier har man aldrig som hästägare, för att inkörning ska bli som man tänkt sig. Vid ett tillfälle sa proffstränaren upp ett ungt sto, då han tyckte risken att göra illa sig var för stor. Stoet togs hem igen till gården där uppfödarna hade många års erfarenhet av häst. Som äldre hade de dock valt att lämna bort hästar för inkörning.

Just detta sto, sparkade efter hemkomst omkull uppfödaren på väg in från hagen, så att hon avled. Sambon hade då redan tidigare i veckan blivit sparkad och låg på sjukhus, men tillfrisknade. Stoet avlivades direkt efter händelsen. Unghästar kan vara svåra att tampas med, i detta fall fanns säkert någon dold sjukdom eller genetisk defekt hos hästen. Tragiskt slut och som tur är, inte speciellt vanligt att hästar inte går att handskas med. De flesta blir som man gör dem, på gott och ont.

Under ett år händer ca 60 hästrelaterade olyckor (skadeanmälningar) och 1-2 dödsolyckor, ytterligare ett tiotal olyckstillbud utreds via travtränarnas ansvarsförsäkring.

Hovtramp/Lasse

Hur tidigt man ska tampas med unghästen är upp till var och en, men givetvis är det enklare att hantera en 1,5-åring än en fullvuxen travhäst. Hur hästarnas tillväxtzoner (epifyslinjer) sluts vid träning och vila finns forskning om, ett större forskningsprojekt om 1-åringar som tränats (2014) finns på stud.epsilon.slu.se

Hovtramp foto

För den som är riktigt vetgirig rekommenderas boken ”Unghästen” av Docent Åke Åsheim, tidigare Solvalla Hästsjukhus. Deltog faktiskt med att renskriva långa texter och röntga samtliga unghästar i forskningsprojektet. Det är ingen överdrift att påstå att det var nyttig kunskap att studera alla dessa unga hästars ben, med så olika tillväxt.

Hovtramp foto

Att hantera unghästar som tillbringat livet i flock och utomhus, kräver sin överman. Att vänja hästen vid betsel och sele är inget som ska göras på en kafferast. Enbart att vänja häst att stå uppbunden (sitta fast) på stallgången, är en kamp för många unghästar. Ju mer hästen hanteras, desto fortare går inkörningen.

Den som sköter hantverket med social hantering och inkörning själv, har mycket bättre koll på vilken slags häst man jobbar med. Enbart att leda en unghingst eller ett sto till och från hagen kan vara en kamp. Hur många tar en promenad med unghästen de fått in i träning idag? Hur många ”leker” i en hage eller ett ridhus? Hur många hoppar i vattenpussar och går i skogen med unghästen? Nä, tänkte väl det.

Men den sociala hanteringen i stallet då? Hästar ska väl inte bara äta, sova, gå i hage och tugga betsel? Rykt är en utdöd hantering som ersatts av några snabba tag med piggborste, bara så den värsta leran ramlar av där selen ska sitta. Att borsta en häst länge och omsorgsfullt, är att lära känna hästen, precis som stretching och massage, bara för att det är skönt… den tid man ger hästen, utan att rikta uppmärksamheten mot något annat just då.

Hovtramp foto (redigerar bort personer på bild)

Ju fortare man ”slänger på sele och vagn” desto mer tid blir det att träna hästen? Riktigt så fungerar det inte. Den som är omsorgsfull och noga med hantering före inkörning, har oftast igen det på slutet.

För många år sen var jag och dåvarande sambo, Solvallatränare, på auktion. Jag hade läst på ordentligt och visste precis vilken unghäst som skulle följa med hem till gården. En liten svart hingst med bra stam, hade till och med varit och titta på honom hos uppfödaren.

En svettig föreställning blev auktionen. Intresset stegrades givetvis efter besök i auktionsboxen. Där stod han, svart, blank, välputsad, och nyfiken. När utropet närmade sig ”mitt nummer” var jag febrigt uppjagad och kramade sedlarna i fickan, som förhoppningsvis skulle räcka.

Hovtramp foto (inte rätt häst men ungefär så här såg hingsten ut...)

Hingsten var liten och nätt, gick snällt med runt i ringen utan att konstra eller stå på bakbenen. Precis när klubban närmade sig absolut sista slag... skrek och viftade jag samtidigt. Pang, mitt bud passerade nålsögat! Hästen var min! Snabbt ner från läktaren till gästboxen i auktionstältet. Hästen var precis så trevlig som jag föreställt mig och den svettiga sedelbunten var borta.

I boxen bredvid drömköpet stod en extremt liten, illröd fuxhingst. Som hoppade runt i boxen, sparkade lite i väggarna och var allmänt missnöjd. Utropad och såld numret efter min häst. När exet kom släntrande med ett par hästägare i släptåg, stod jag inne i boxen hos svarta hingsten, och kunde höra samtalet utanför. -Här är det, numret stämmer. Boxdörren bredvid öppnades och sambon utbrast – har de sänkt golvet? Men vad i…han är ju röd, det skulle vara en svart hingst, med vit stjärn i pannan!

Det visade sig att sambon ropat in fel nummer, numret efter den redan inköpta svarta hingsten, så nu blev det två småhingstar som följde med hem till gården. ”Lazy” skötte sig prickfritt och kom i vagn ganska snabbt, men ”Roffe” den röda illdågan, låg snart på rygg i en taggbuske, med vagnen upp och ner och selen på sned.

Tränaren var inte bara arg, han var ilsken som ett bi och kom gående från travbanan utan häst. Hingsten var precis så röd och motsträvig som han såg ut. Självklart sprang vi ett par stycken bort och hjälpte upp den lilla hästen, som trasslat in sig i både tömmar, vagn och sele. Konstigt nog, rödingen var lika glad för det. Vann senare i livet ganska många lopp, startade 127 gånger och blev riktigt lyckad till slut. Den som hanterar unghästar måste ha tålamod, så är det bara.

Hovtramp/Lasse

En samvetsfråga, hur många hästägare har råd att betala för inkörning hos proffs? Inte speciellt många. Förr hade en hästägare tio hästar, idag har tio hästägare en häst tillsammans. Vilket givetvis påverkar att unghästen måste komma i vagn snabbt, starta och tjäna egna pengar.

Hovtramp/Ilse - On Track Piraten med skötare

Ett alternativ senare år, har varit att skicka häst till Estland för inkörning. För ca 5.000 per månad utförs hästjobbet som i Sverige kostar det dubbla. On Track Piraten är väl den Estlands-inkörning som senare levererat bäst. Tränare finns det uppsjöar av, både nära och långt borta, huvudsaken är att hästen får den chans man betalar för. Lyssna inte på marknadsföring och kitchiga annonser, ta reda på sanningen.

Hovtramp/Ilse

Vart tar alla hästar som inte "duger" till tävling vägen?

 


Trav, galopp och ridhästar, har de något värde om de inte går att ”laga” eller tränaren säger att de inte duger längre? I travsport handlas med stora plånböcker, och ofta. Nya hästar ska in i boxarna och de som kanske inte ens fick chansen, åker ut! Frågan är, vart åker de?

Foto: arkiv - den här bussen åker de definitivt inte med!

Även talangfulla individer går ut bakvägen, eftersom dessa ideliga behandlingar (ledinjektioner) och inkompetens om anatomi och träningsfysiologi saknas alltför ofta. Träningsfilosofin är det däremot inget fel på, fakturera mera, vinn några lopp och casha ut, samtidigt som objektet (hästen) är förbrukad och åker ut.

Att alla tränare vill tävla är ju både målet och en självklarhet, men inte särskilt många kan erbjuda hela ”paketet” i sin träningsavgift. Har man varit med för länge kan man både se, höra och bedöma tävlingshästens dagsstatus. Där värmer de inför lopp, med multistora murphybländare, huvudstänger, går undan rejält för pisk och får ibland enhandare där kameranvinkeln inte är värd att undersöka.  Måldomarna har annat att göra än att bevaka djurskydd.

Fabrikstränare och elitryttare vill definitivt inte leka sjukstuga, här ska det tävlas! Mest uttalade mening till landets hästägare är förmodligen - köp en ny häst! Så…vart tar då den ”odugliga, sönderkörda, felbehandlade” hästen vägen?

Hovtramp/Lasse

Även vanligt ridfolk vill givetvis ha en häst som går att rida på, inte en halt stackars varmblodstravare, och definitivt inte en som ”expertisen” inte ens hittat rätt diagnos på. Fullblodsfolkets galopphästar har generellt betydligt kortare livslängd på tävlingsbanan än travhästarna, men får oftare ett ”liv efter detta” hos någon som har tid, gillar att rida och kanske till och med kan få ordning på skadorna eller olaterna, oftast framkallade av stress, inkompetens och avsaknad av rätt fodring, vård och behandling.

Många registrerade hästar ”saknas” i databaserna, inte minst i travsportens. Vart tar de vägen när de knuffats ut bakvägen eller har slutat tävla? Svaret är enkelt. De som känner någon som känner någon, skjuter kanske hästen och gräver ner den på sin egen mark, det är inte ens förbjudet. Att gräva alltså. Slakterierna tar inte emot varken medicinerade eller sjuka hästar, så vart vänder man sig om man inte vill, eller har råd att kosta på en destruering (bränning av hästkroppen)?

 

Annons, hästen före köp...                                  Hovtramp/Ilse - hästen efter tre månader

Saknade faktiskt för ett par år sedan en "travhäst" vars matte hade en större skuld och hastigt flyttade till obestämd ort. Valacken var förutom så gott som startklar, en trevlig individ och kanonlämplig licenshäst. Övervakade hästen från vanvårdad till deltagare i provlopp, inför start. Skulden till undertecknad ökade för varje månad och översteg med råge hästens värde, varför samarbetet upphörde men skuld kvarstod. Borta var företrädaren och borta var hästen! Letade runt på samtliga slakthus, med hjälp av registrering, men fick inget napp.

Till slut uppdagades sanningen. En proffstränare hade åkt iväg för att slakta en egen häst en bit från Stockholm, antagligen på någon undangömd gård i RedNecksdistriktet och med på resan var även denna trevliga valack. Nä, skulden blev aldrig betald och det fanns ingenting att hämta eller utmäta av värde hos den personen. Helt värdelös, skrupelfri människa. Hoppas Karma tar dig!

Hovtramp/Ilse 

Myndigheterna har i åratal haft ögon på miserabla transporter och hästslakt, faktiskt under hela 2000-talet. Men, har det hänt något positivt? Nä. Under senaste månader har myndigheter genom samarbete i alla fall beslagtagit stora sändningar av misstänkt svartslaktat hästkött, hästar som slaktats med förfalskade hästpass. Insatsen gjordes genom att besöka ett stort antal slakterier inom hela EU, inklusive Nederländerna.

Europol kallar hästköttsbedrägerierna för en "farlig kriminell trend". Nederländerna, Belgien och Irland tog initiativ till granskningen, med stöd av Europeiska kommissionen. Kontrollerna omfattade dokument för mer än 157.000 hästar från åtta länder och cirka 117 ton hästkött.

 

Hovtramp arkivbild                                         Hovtramp/Ilse -slakthuset, slaktad häst

Under operationen beslagtogs ca17 ton hästkött från olika slakterier i Belgien, Irland, Italien, Spanien och Nederländerna. Inspektioner på slakterierna visade klart att minst 20% av utländska hästpass som användes för att slakta hästarna visade tecken på förfalskning.

Livsmedelsmyndigheter i 83 länder, Europeiska myndigheter och privata initiativ genomförde tidigare med hjälp av Europol och Interpol 26.000 kontroller för att upptäcka livsmedelsbedrägerier. Beslag av 12.000 ton olagliga, skadliga livsmedel uppgick till ett värde av 28 miljoner euro. Hälften av de beslagtagna produkterna var animaliska produkter, mejeriprodukter och rent kött.

Hovtramp arkiv,  hästpass

Den som gjort mest nytta när det gäller hästar som ”försvinner” och slaktas på ett oetiskt sätt någonstans i Europa, är nog Eric Skoglund, tidigare chefsveterinär på Jordbruksverket. Han upptäckte tidigt 2000-tal att det fanns en stor lucka i statistiken. Uppskattningsvis avlivas (slaktas) ca 14.000 hästar om året i Sverige, men bara 5-6000 hamnar på ett godkänt slakteri. Hästar som medicinerat eller varit sjuka får inte slaktas och användas i livsmedelskedjan, de måste destrueras (brännas) för en kostnad av mellan 3-5.000:- vilket handlar om ca 2.500 hästar/år som inte blir till inkomst för ägaren, tvärtom en ganska dyr utgift. Så vart tar resten av hästarna vägen (5-6.000) som saknas?

Svartslakt är ovanligt i Sverige, då hästkött knappast har någon efterfrågan hos kunderna. Enstaka slakterier har haft ögonen på sig, bland annat därför att hästar slaktats utan rätt ID-handlingar. Däremot ligger nog åtskilliga hästar kostnadsfritt nergrävda på gårdarna runtom i Sverige. En frisk häst som avlivas på ett slakteri och blir ”kött” handlar om slaktvikt, som varierar efter hästens storlek, uppskattningsvis utbetalas 2-4000:-

Om hästägaren saknar samvete och istället säljer hästen till slakt utomlands betalas det dubbla via ombud, när hästen efter diverse omlastningar staplade hur som helst i transporterna äntligen blir avlivad. Många av transaktionerna är givetvis olagliga och inga vita pengar byts. För att kunna föra ut hästar från Sverige krävs veterinärintyg och ID-handling (hästpass) samt ett veterinärt hälsointyg och en registrering till Jordbruksverket (Animomeddelande.)

Hovtramp arkiv

Efter att svängdörrarna öppnades inom EU sker alltmer sällan kontroll av djurtransporter och det är fritt fram för illegala hästaffärer med transport till mindre nogräknade länder. Någon kontroll på den svenska sidan finns tydligen inte, trots vetskapen om mängder av smuggeltransporter. På den danska sidan om Öresundsbron saknas tullstation. Tullen mellan Sverige och Frankrike är i det närmaste problemfri att passera. Svenska slakthästar lämnar oftast Sverige via Danmark, med olika färdvägar till sydligare breddgrader och oftast i förseglade (plomberade transitfordon.) Importörerna är välorganiserade och hittar ständigt nya färdvägar enligt den italienska sektionen av ILPH/International league for the protection of horses.

När hästar transporteras mer än 8 timmar krävs en färdplan, som givetvis ska undertecknas av en legitimerad veterinär. Även dessa går att köpa. Ingen konst att ändra i handlingarna för ombuden som sköter dessa ärenden. En stor dansk importör och förmedlare av uttjänta hästar erkände till och med att han ”känner folk vid de franska gränskontrollerna” så det mesta går tydligen att ordna även på vägen mot slakt. Samma ”affärsman” skrattar gott och berättar att de enda riktiga problemen är djurrättsaktivisterna, som filmar, stoppar transporter och ligger med kikare i dikena efter vägen.

Hovtramp/Ilse - utländska transporter

I verkligheten transporteras många hästar (och övriga djur) långa sträckor i transporter utan mellanväggar, med brutna ben, trampskador som gjort att åtskilliga djur dör innan de når slakterierna i Italien, Belgien och Frankrike. Det finns inte heller några uppgifter om vilken typ av hästar som vanligast säljs iväg utomlands för att slaktas. Oavsett häst borde varje hästägare se till att hästen får ett värdigt slut, vilket även borde lagföras och registreringar följas upp bättre.

Veterinär och VD för Köttbranschens Riksförbund, uttalade sig vid ett tillfälle upprört om hur mycket han hatade djurtransporterna som färdas över gränserna, samma gränser som i princip saknade kontroll. Inte minst danska skrupelfria hästuppköpare är stora bovar och skuld till det sorgliga öde som mängder av hästar går till mötes. Genom ombud, lika skrupelfria ryttare och uppfödare (målvakter) köps hästarna upp för ren slakt. Vad gör då Svenska Veterinärförbundet? Bra fråga. Ca 1000 travhästar försvinner per år, många byter ägare och papper, flera gånger under vägen mot Syd-Europa.

Uppköparna som sysslar med svart-transporter bryr sig naturligtvis inte om etiska och moraliska begrepp, vilket hästägaren verkligen borde göra! Att sälja iväg sin häst för ett par tusenlappar och sedan inte bry sig om vad den utsätts för, är så skamligt att de borde hängas ut med bild och namn.

Hovtramp arkivbild, ett av många djur som "transporterats."

Avstår från att visa film och bilder på vad hästarna utsätts för, både under färden mot Syd-Europa och på de så kallade slakterierna, vilket är mer ett kvitto på hästägarna, än de som sysslar med dessa affärer. Har vid ett tillfälle själv sett hästar som skeppats på absolut billigaste sätt över från Skandinavien via Sicilien till Malta, och anlänt med diverse skador och brutna ben. Varken speciellt trevligt för den som köpt hästen eller sålt. Transport av hästar är ett problem som borde följts upp bättre, och åtgärdats. Man kan inte måla om en zebra, än mindre ändra på andra nationaliteters sätt att handha och behandla djur, men det finns åtskilligt att göra och åtgärda i de djurskyddslagar som gäller inom hela Europa.

Exportsiffror, står givetvis för en del av de försvunna hästarna.

Under 2019 exporterades 685 hästar ut från Sverige (495 importerades, många för att tävla i Sverige för utländska tränare/hästägare.) Givetvis exporteras även avelshingstar, speciellt de som inte ”räcker” i Sverige. Välkända är Conny Nobell som blev Österrikare och Copiad som hamnade bakom järnridån.

Vilka länder importerar svenska hästar?

Danmark hämtade 57 svenska travare och exporterade 183 stycken…här osar det katt med tanke på nuläget i dansk travsport. Danmark är det land som skickar flest hästar till slakt i syd-Europa...Norge som gränsar mot Sverige har importerat 74 travhästar, förmodligen många i träning i Norge och 147 norskhästar har hamnat i Sverige, tillfälligt eller permanent.

Italien köpte/importerade 28 stycken svenska travhästar, och 53 italienska travhästar landade i Sverige (Gocciadoro med kompisar.)  Förhoppningsvis inte enbart slakthästar slakthästar som italienarna importerade…Frankrike importerade 19 svenska travhästar, förhoppningsvis starthästar för träning i Frankrike, Tyskland ”importerade” 24 svenska travhästar, säkert många som skulle tävla i större lopp. Malta tog över 69 hästar under 2019 till ön, hoppas de fick det ”bra.” 5 maltesiska? travhästar togs till Sverige, förmodligen hjälporganisationen som tar hem uttjänta travhästar.

Frustration och ilska är bara förnamnet.

Hovtramp/Ilse

Sanning och konsekvens eller... sanning med konsekvens?

 

 

Equusir hemsida

Klipp från hemsida: EQUUSIR BEST BOX analyserar hästarna för att kunna identifiera eventuella fysiska och psykiska blockeringar. Analysen omfattar muskler, senor, ligament, leder, rygg och organ. De identifierade blockeringarna behandlas med målinriktad spektralljusterapi.

Equusir hemsida

Boxen som hästarna behandlas i i uppfanns i Österrike, av en man som sägs ha botat sig själv, parkerat sin rullstol och gått sin väg. Efter användning av sin egen uppfinning.

Boxen har funnits i Europa i ungefär fem år och kom till Sverige 2018. Några diagnoser ställs inte av behandlingsteamet, men boxens resultat pekar på ”problemområden.” Köpsugen? 125.000 euro.

Solsken, solarium, ljusterapi och 2020…alltså resande i solsken med en hästfinka för ljusterapi på släp. Nu har nog de flesta aktiva hästmänniskor hört talas om det resande sällskapet som säljer ljusterapi i box för häst? Fabrikstränare sväljer ”oftast hela paket-terapin” med hull och hår, lovordar, pröjsar och övertygar hästägarna (som betalar fakturan) om hur viktigt detta är för just den hästen.

Travtränaren Conrad Lugauer köpte en egen Best Box till sin anläggning och har en anställd terapeaut.  Skulle givetvis velat se månadsfakturan för stallets hästägare. Det är inte enbart solstrålar på höga frekvenser som träffar hästen i boxen. Rekommendation från företaget är fem dagars behandling a´20 minuter (x 2000:-/gång) ?

Equusir hemsida

Först ”scannas” hästen med en (enligt företaget) kontaktfri resonansmätning av hästkroppens egna elektromagnetiska frekvenser. Och det förstår ju alla som betalar exakt vad det betyder? Åtminstone tydligen en del av stortränarna.

De som lovordar är Lutfi Kolgjini, Marcus Lindgren och ett par till. Robert Bergh tyckte efter att ha provat boxen att han klarade sig utan denna ljusterapi. Alltså, kvantfysik och biokemi? Knappast något som merparten av travtränarna har en aning om. I så fall hade inte alla dessa fantastiska avelshingstar gått ut bakvägen i förtid. Dessutom, finns det inte ens vetenskapliga belägg eller forskningsrapporter att tillgå, inte när det gäller häst.

Scanningen utförs parallellt med ljusterapin som med infraröd B-värme och chromoterapi (regnbågens alla färger) visas på en skärm under behandlingens tjugo minuter långa behandling. Sju olika kroppsdelar på hästens kropp syns i staplar på skärmen, resultatet hos individen. Organ och nervsystem inkluderat med förhoppning att staplarna ska öka under de fem dagarnas behandling.

Hovtramp/Lasse

Bra sätt att tjäna stora pengar ? bara att övertyga hästfolket om att den här behandlingen måste man ha. Påpeka för guds skull inte att placeboeffekten hos hästägaren och avslappningen av värmen som hästen utsätts för under fem dagar är orsak till förbättrade prestationer och snabbare återhämtning. Inte minst efter tuffa lopp.

De flesta alternativa behandlingar är positiva upplevelser för tävlingshästar, oavsett vilken disciplin de tävlar i. Att lägga sig i en solstol eller ett solarium efter ett hårt träningspass kan göra underverk för både mjölksyran (laktatvärdet) och CK-värden (muskelenzymer). Det kan vi vara överens om. Så varför skulle inte just värme fungera hos hästar.

Redan på stenåldern under min kliniktid, hängdes värmelampor med starkt ljus upp i fölboxarna på stuteriet, i syfte att framkalla tidigare brunst hos märrarna och tidigare födda fölungar. Helst föl som pulsade omkring i snödrivor och hade försprång som tidiga starthästar, mot de mer normalt födda under våren och försommaren.

Att vara nyfiken är inget fel, inte heller att kombinera modern teknik med holistiska koncept, så länge det inte handlar om dopning och fusk för att nå framgång. Infraröd värme fanns redan i gamla ”Pretorn” som gjorde en hel del nytta på sin tid.

Spektral ljusterapi, som ökar ”kärnkroppstemperaturen”och optimerar metabolismens och lymfsystemets funktion, det låter ju inte fel, man kanske skulle prova, vem behöver inte avslappning och lite ny energi, frågan är, till vilket pris?

Hovtramp/Ilse

Böter, straff eller uppfostran?

 


BÖTER i travsporten… (länk till bötesmallen)

Ett otyg för plånboken men förmodligen ? ett nödvändigt straff?

Varför kusken/ryttaren får böter? Det kan vara allt från oljud under loppet, otvättad vojlock (nummerbricka) inte hållt foten i fotstöd, till olämpligt uppträdande, spödrivning och trängning. Det finns ”alltid” något/någon att bötfälla, beroende på domare och travbana.

Domarkåren får i alla sportsammanhang massor av dängel och givetvis har inte alla travbanor lyckats hitta likvärdig kompetens. Kursutbudet för "domare" i travsporten kunde också varit betydligt mer omfattande. Det går inte lika bra med snabbutbildat ponnyfolk, bara för att lämplig kandidat inte gått att hitta. Den som söker han finner.

På stenåldern (Solvalla) gick ”bötespotten” från tävlingsdag till aktiva, som skadat sig i stallet eller sulkyn. De fick en slant att användas till ersättare i stallet, sjukvårdsbidrag etc. Ett initiativ som borde ha uppgraderats, genom avbytartjänst förmedlad av Svensk Travsport. Kan man fakturera extra så fort någon säger "hej" borde det finnas initiativ till en specialavdelning, där handplockade hästskötare står beredda att åka ut i leasingbilen, från Silvergrisen (Hästsportens Hus) mot behövande stall!

Så fort en aktiv tränare hamnat på sjukhus, skickas häst-hjälp att stötta stallet under värsta konvalescensen. Givetvis med bidrag från ATG:s bankfack. Där finns att hämta, var så säker! Förmodligen värre än i Joakim Von Ankas kassavalv. Det ska fasen inte behövas ”Drömfonder” för att skadade ska få den hjälp de har rätt till, den hjälp de sällan får.

Hovtramp/Ilse - "blanketthjälp" åt en skadad...

Prata inte med mig om försäkringsbiten, den kan jag, varenda finstilt klausul, som jur.ombud för ett antal olycksdrabbade som väntat, väntat och väntat. Fått avslag och tvingats rita ihop en överklagan, väntan på nytt beslut och hänvisning till nån diffus dimridå, som verkligen inte tillkommit för skadade och ofrivilligt arbetslösa hästmänniskor.

Skulle man berätta eller publicera utdrag ur de värsta försäkringsfallen skulle nog de flesta som har råd rusa iväg för att shoppa en privat olycksfallsförsäkring. Ansvaret ligger givetvis på TR/Travtränarnas Riksförbund, som inte lyckats särskilt väl.

Foto:Hovtramp/Lasse

Gemensam nämnare – alla aktiva har levt i förvissningen om att de är fullförsäkrade via sin licens, oavsett ryttare eller kusk. Det STÅR ju.

Eller hur?

Gårdagens penningstinna tävlingar på Solvalla med Finaler i Trav-Kriterium och Oaks är bara en fingervisning om hur mycket bötespengar som rinner in…under två dagar, i Svensk Travsports stora kassavalv.

Böter under V75-tävlingarna igår, lördag på Solvalla…

500:- oljud under lopp (visslat på hästen)

2000:- för tidigt över startlinjen (oplacerad) 60.000:- i förstapris

300:- för felaktig defilering (hur gör man då?)

3000:- snäv körning (kusk Kat.1) 220.000:- i förstapris

500:- sen ankomst defilering (kusken sitter i TV-hytt, hann inte i tid…)

1000:- försenat start (1.400.000:- i förstapris)

500:- försen ankomst till defilering

28.000:- + avstängd 2 dgr drivningsförséelse (2000.000:- i förstapris)

10.000:- + avstängd 2 dgr, dålig anslutning startbil (2000.000:-)

1000:- för att ha defilerat utan att ha fått tillåtelse att defilera utan uppkäkning/huvudstång (...borde varit tvärtom rent djurmässigt!)

Totalsumma 47.000:- i böter under lördagens tävlingar.

Och hur gick det på söndagen med bötesutdelningen på Solvalla då?

Montéloppet – katastrof!

Två ryttare fick 1500:- i böter för att ha ridit utan hjälm, utan knäppt hakband och säkerhetsväst och den ena ryttaren ytterligare 500:- för sen ankomst. I samma lopp fick två ryttare 1500:- för snäv ridning (mot konkurrent) En annan ryttare diskades och fick 2000:- för trängning som 1:a i mål och ytterligare ryttare fick 1500:- för snäv ridning. Vilket lopp!

Uttagningsloppen till l´UET med Final i Paris, enbart proffs och lånekuskar som verkligen borde kunna reglerna, eller hur? Men i stridens hetta…Både far och son fick 500:- var i böter för oljud under loppen, lite ponnytravfeeling…1000 spänn blev det för en försenad start och 1000 för att ha stört pågående segerceremoni (värmde i full fart i närheten.) 10.000:- för snäv körning (200.000 i förstapris) 2000:- böter för tjuvstart och 1000:- för att ha försenat start.

Ungdomsloppen då, där kan man ju stå ut eftersom kuskarna inte är lika rutinerade. En ”stackars” ung kusk blir nog utan inkomst närmaste tiden, hon fick 2000+ avstängning 13 dagar för att ha kört snävt mot konkurrent och som om det inte var nog fick samma kusk 2000 till + ny avstängning 13 dagar för att ha kört snävt en gång till, i samma lopp!

I långloppet Walter Lundbergs Memorial blev det ”bara” 300 spänn i böter för en kusk som försenat start.

Summan av kardemumman söndag 26.800:-

Foto: Hovtramp/Lasse

Tja, 73.800:- i böter, ingen dålig ”inkomst” under två tävlingsdagar. Vore kul att veta vad stålarna används till!

Hovtramp/Ilse

 

Hästarnas godisbutik!

 

 

PROTEINBUTIKEN!

Man tar sig för pannan, vem i hela friden säljer dopingklassade produkter på nätet, utan att någon lmyndighet lägger in sitt veto!?

Travrondens Dennis Engelbo skriver i senaste nummer om blister och dess verkningar. Blister finns det lika många åsikter om som användare och motståndare. Peter Kallings (Förbundsveterinär på Svenska Ridsportförbundet och Forskningschef Stiftelsen Hästforskning) påpekar att blistring av hästar är en subkultur och kvarleva från stenåldern.

Vet faktiskt inte om jag tycker det är så mycket bättre med bloddopning eller kontinuerliga ledinjektioner av olika slag, Ozontunnor som hästarna knuffas in i, Milkshakevarianter och framtidspreparat som döljer både EPO och andra godsaker.

Häst-klinikerna med alla sina hästexperter är sofistikerade värre idag, vetenskapen går ”framåt.” Som hästägare är ju de flesta utlämnade åt veterinärens bedömning, diagnos och förslag. Vissa tränare har kommit lite längre, de är sin egen veterinär. Är det inte PRP (Platelet Rich Plasma) för sen- och ligamentskador som tillverkas av hästens eget blod, kan man ju öka prestationsförmågan på sin sönderkörda häst med egen veterinär och lite benmärgstransplantation, nu när inte Tildren och Kobolt kan användas längre.

Hovtramp arkivbild

Förr användes mängder av jodblister på starthästar, bruna flaskor märkta med 10% som hämtades ut på apoteket på veterinär-recept. För att få riktigt effekt blandades detta ofta med DMSO, som givetvis trängde in i huden och orsakade en inflammationsreaktion, med syfte om snabbare utläkning. Ett vedertaget begrepp som både tränare och hästskötare förespråkade under lång tid.

Arkivbild från Hästsjukhuset (där undertecknad tillbringade många år.)

Bränning och blistring var dessutom de vanligaste behandlingarna som utfördes i kliniksammanhang. Tja, vad ska man tänka så här i efterhand, 35-40 år senare? Alla har ju sin uppfattning och sitt eget facit, men någon dopning med otillåtna preparat ska vi inte ha varken i svensk trav eller galoppsport!

Men, nu till saken!

Hur i hela friden kan någon enda nätbutik ha fått tillstånd? att sälja fransk blister, DMSO, Crotonolja och lite andra godsaker på nätet. Givetvis finns ingen hänvisning på Proteinbutiken till VEM som säljer dessa produkter, betala bara, gärna med Klarna och sen får du ett paket. Vet inte Svensk Travsport, Svensk Galoppsport, Ridsportförbundet, Jordbruksverket, Djurskyddet, Länsstyrelserna, Veterinärförbundet, Kemikalieinspektionen, Livsmedelsverket att detta pågår? Har kontaktat samtliga instanser och inväntar svar. Så här kan vi inte ha det i någon form av hästsport.

Vem döljer sig då bakom hästarnas GODISBUTIK?

Som av en händelse….leder kundsupportnumret till Gävle och, en klocka klingar direkt i bakhuvudet. 

026-106010 tillhör Scandinavian Supplements Company i Gävle AB och via organisationsnumret, lite Ratsit, Bolagsverket och Svensk Travsport uppenbarar sig en aktiv travsportutövare, inte bara som aktiv i Godisbolaget och styrelsesuppleant, utan även som ansvarig för travhäst som efter ett lopp på Solvalla 2020 lämnat positivt dopningsprov, både A och B-prov (Testosteron.)

Manligt könshormon, original till anabola steroider, det låter ju käckt att använda på redan högpresterande travhästar. Används i första hand för att öka muskelmassa, fysiskt styrka och uthållighet.

Vad säljer egentligen nätbutiken för godsaker som hästsporten ”behöver?” Verksamhetsbeskrivning av bolaget är i huvudsak försäljning av kost&hälsokost. Hur i hela friden kan äkta franskblister, DMSO och Creolin säljas helt öppet, som kost&hälsokost?

Någon (inköpare/butiksansvarig) har bevisligen missat, alternativt struntat i både karenslistor och förbud. Frågan kvarstår, ska en försäljare av dessa produkter få ha kvar sin B-tränarlicens och dessutom vara aktivt verksam i travsport? Trots att vederbörande beisligen har dopat sin egentränade starthäst och uppvisat positiva substanser i A och B-prov Testosteron.

Många hästar har lämnat jordelivet fullsketna med DMSO, Tildren, Lasix, Levaxin, EPO och inte ens alla aktiva är medvetna om att det inte ens blir några slaktpengar för kusen, om slakthästen använt några av de mest överanvända preparaten som veterinärkåren använder...

Svensk Travsport anställer i dagarna en ny jurist, önskvärt är tydligen lite mer stake än tidigare, så förhoppningsvis ”hjälper” den nya (d)juristen Svensk Travsports välfärds och veterinäravdelning med det som behövs för att få bort otyg från marknaden! Inklusive olämpliga licensinnehavare.

Fakta om Crotonolja

Olja från busken Croton tiglium, Euphorbiaceae (törelväxter) framkallar illamående. Blåsbildande, hudirriterande och används som farmakologisk standard för hudinflammationer och allergi, kan orsaka hudcancer. Oljan användes förr som kräk- och laxérmedel, med betydande dödlighet."

Hovtramp/Ilse

Veteranträff (repris)

 


*veteran – gammal och erfaren

Nostalgitripp med äkta hästkarlar...

I Hovtramps arkiv finns många roliga, udda och värdefulla intervjuer och reportage med alla sorters hästfolk. Den som brinner för hästar blir aldrig full-lärd och Veteran-träffen är ett av många projekt. Travfolket från den svart-vita tiden har inget bäst-före-datum och den yrkesskicklighet veterangänget hade tillsammans, borde förvaltats betydligt bättre av färskare generationer! Träffen blev i allafall en uppsluppen tillställning, med glada gentlemän som sällan träffade sina forna kollegor.

(Samtalen bandades, utvalda delar har renskrivits.) Varsågod och njut!

 

Hovtramp foto

Veteranträff  9/2 1993 med:

Rune Stolt Solvallas tidigare promotor och Elitloppsgeneral, död

Olle Andersson Sveriges ”bästa” hästskötare travtränare, död

Sven Karlsson ”Ludde” travtränare, död

Stig Eriksson Stockholms Travsällskaps ryggrad och handicaper, död

Ivar Kilström ”Kilas” travtränare, död

Olle Persson ”Fisk-Olle” travtränare, död

Stig Eriksson (född 1917) Solvallas ”ständige” sekreterare och handicaper blev vid sin läst till pension (styrelsemedlem i Stockholms Travsällskap från 1943) Ingen kände till Solvallas historik som Stig, det känns extra värdefullt att träffen blev av medan han m.fl. fanns i livet. 

Stig tillbringade många timmar vid ljusbordet på gamla EAP/Einar Andersson, i glatt samspråk med mästerfotografen Einar. Allt från gamla glasmålningar till moderna negativ undersöktes under lupp. Förmodligen näst sista generation som ”känner igen” hästar och folk på ålderstigna bilderna. Inte så viktigt? Utan historia ingen framtid.

Stig föddes in i travsporten, fadern deltog i köpet av marken till nuvarande Solvalla travbana, 18/2 1915 när 36 tunnland mark bytte ägare, avstyckat från kronohemmanet Rissne och gården Solvalla i Spånga socken. Stig mindes 1920-talets stallbacke mycket väl, och förmedlade synintrycken till oss som ”inte var med” på den tiden. Bällstaån (Solvallas innerplan) var betydligt större och bredare än idag, för övrigt fanns bara en brädstapel och ett järnräcke att ”påla” hästarna vid när det drog ihop sig till tävling, så såg det ut. Tävlade gjorde man även på Brunnsviken (när isen höll) och vid Lindö Ladugårdsgärde. De som bodde nära Solvalla körde till banan i sulky, resten kom på lastbilsflak. Långt fram i modern tid skrittades hästar i sulky från t.ex. Fylkings Råsta gård i Sundbyberg. Över Bällstabro, genom Mariehäll, mot Solvalla.

Hovtramp foto

Tototillstånd beviljades redan 1923, men först i juli 1925 gick den egentliga invigningen av Solvalla Travbana av stapeln. I mars sammanträdde en högtidlig generalförsamling och Allmänna Styrelsen (beslutsfattarna i travsport.) Stadgar utformades och Stockholmsorganisationen ombildades. Vid mötet på Hotell Terminus deltog Greve C.Bonde, regementsveterinär Pålman, veterinär G.E Nordensson, godsägare Lundgren, en tidningsredaktör, en professor, en kapten, en banmästare, ett par lantbrukare och några stycken endast betitlade ”herr.” Legendariska figurer kan urskiljas, personer som senare betytt en hel del för travsportens utveckling och välgång.

Kallblod dominerade travsporten även i huvudstaden, berättade Stig. Hästarna var nödvändiga i jordbruk, skog och som transportmedel, men många hästägare mätte sina hästkrafter även på vägarna. Varmblodshästar var vid denna tidpunkt inget för vanligt folk. En av travsportens stilbildare Walter Lundberg, anlitade tidigt Peter Doleman och Gabrielsson som tränare, ett lyckodrag med facit i hand. I Lundbergs ägo utvecklades hästar som Red Bone, Tulipan, Nyanza II och Zule, stamfadern Baron Handspring och Skarphedin (imp. från Norge.) Att importera häst var något oerhört stort i travets begynnelse, ingenting för vanligt folk precis.

Vintern 1927 innehöll fem travtävlingsdagar på Solvalla och slog Ulriksdalgaloppens tidigare omsättningsrekord (121.058:-)  Zule blev första svenska häst att trava under 1.30 (1.28,6) och Red Bone travade 1.26,1 på is! Man hade ju gärna velat se de dojorna och broddarna…Solvalla påbörjade bygget av de nya järnvägs-stallarna och den gula herrgårdslängan för 60 hästar, och travsporten var igång på allvar!

1930 kördes 255 lopp på Solvalla med 237 hästar, 543.855:- betalades ut i prispengar och en duktig hästskötare hade vid denna tid hög status. Grosshandlare, fabrikörer och åkare (hästägarna) hade betydligt mer att säga till om än hästägarna idag. Med egna stall och hästar agerade de ofta ”tränare” även om det var privat-tränaren och hästskötarna som utförde jobbet. Hästägarna var eniga och den dåtida församlingen vågade både ställa krav och såg till att det efterlevdes. I ett dammigt protokoll från 1930 tog Hästägareföreningen till orda och meddelade att man påbjudit startförbud, om inte prispengarna genast höjdes med 20%, vilket blev upprinnelsen till storstrejk i travsporten. 1931 utbröt denna vilda strejk för högre prispengar, ett tillfälle som flera av dessa herrar mindes väl.

I första loppet kom bara fyra hästar ut på banan, i lopp två fem hästar och ju längre tävlingsdagen led, desto färre hästar blev det i loppen. När strejken var över utmättes stränga straff för alla inblandade, och värst gick det för de utpekade strejkledarna.

Travtränare Isidor Johansson uteslöts ur Sällskapet och dömdes liksom Anders Eriksson från Faringe gård till förbud under 1 års tid att vistas på stallbacken, samt kör och träningsförbud! Samma straff gällde för fastighetsägare G.A Schoug från Malmö.

1957 kom nästa strejktillbud. Även denna gång handlade det om prispengar och Hästägareföreningens starke man Tage Jakobsson, blev efter strejken invald i Stockholms Travsällskaps Styrelse. Året 1957 var ett mörkt år för Solvalla travbana även ur en annan värre synvinkel.

En kall februaridag brann det på stallbacken och 7 hästar förolyckades i lågorna, bl.a Pygmalion som vunnit med Sven Ludde Karlsson veckan före. Brandkåren var snabbt på plats och lyckades leda ut många hästar, som i flock sprang iväg mot Bromstenshållet. Tränaren Artur Nilsson såg hela sin karriär gå upp i rök, och avslutade sin tränarrörelse strax efter. Orsak till branden var ett överhettat element i en selkammare med brädväggar. Hästar irrade omkring i hela Bromsten, innan de kunde fångas in. Fisk-Olle Perssons häst Skymaster var en av löshästarna, men han klarade sig bättre än t.ex Gay Noon (på andra sidan stallväggen hos Gunnar Nordin) som rökskadades och stod på sjuklistan en längre tid.

Dåtidens propositioner (tävlingsunderlag) minns många med glädje. Alla hästar fick plats i loppen men vissa med handicap upp till 180m gottgörelse. Hela 30 hästar startade ofta i samma lopp, 25 i program och 5 utom toton. Om man anstränger sig minns man faktiskt de vita vojlockarna märkta med UT (utom toton.)

Under en period var 2-åringslopp populära, mestadels över kort distans (12, 13 och 1.400m.) 2-årstävlandet upphörde dock ganska snabbt, då tilltron för tävling med så unga hästar inte fanns hos de aktiva. Enligt uppgift var orsaken att man var rädd om hästarna och helst ville tävla i många år, med samma häst.

  

                    Famita och Ludde vinner Sto-Chhampionatet 1970

Hovtramp/Ilse - Ludde och Inger Karlsson 2017

Stallbygget på Solvalla 1927 var en jättestor händelse för travsporten. Sven ”Ludde” Karlsson började sin travkarriär i gula Herrgårdslängan. 1949 jobbade Ludde hos Erik Larsson, senare som privat-tränare åt Stall Reymers och även publiktränare. Solvallas äldre stallbacke (från mitten av 1920-talet) har behållt sitt kulturhistoriska utseende, renoveringar har gjorts med varsam hand. Monument från denna tidsepok finns kvar, men har flyttats omkring inom området (bandomartorn, första totobyggnaden.)

Minns de två stora vita, höga tornen med varsitt hästhuvud på vid publikentrén. Farsan tyckte jag var för mycket och sprang på Solvalla i stallarna och lurade mig (som mycket ung) att alla döda hästar lades i dessa två torn. Vilket gjorde att man gick in en helt annan väg, uppe i skogen.

Historiska arkivet

Publiken indelades på den ”här tiden” i första, andra och tredjeklass efter köpt entrébiljett, antalet besökare en normal tävlingsdag på Solvalla var ca 7-8.000 personer. Ludde blev gamla stallbacken trogen och drev sin verksamhet långt in på ”ålderns höst.” Redan 1970 vann han med skimmelstoet Famita (e.Torg-Ethel Bulwark) i Sto-Championatet, en seger som Ludde mindes med stor glädje.

 

Cap Nibs och Fisk-Olle foto: Torsten Eriksson

Olof ”Fisk-Olle” Persson (pappan var fisk-handlare) började som stalldräng på Solvalla 1933, och 1935 jobbade han hos legendariska Kurre Mattson. Största triumf?  Hingsten Carné (e.Bulwark u.Etta June, Triple Crown-vinnare.) Inför Elit-loppet 1954 hade Fisk-Olle byggt upp Carnés sköra framsenor och även jobbat med hans känsliga humör. Egentligen väntade han bara på att Rune Stolt skulle komma med en inbjudan. Efter ett förstklassigt, avslutande träningsjobb med Carné på Solvalla, alldeles inför programtryck av Elitloppsprogram, kom inbjudan. Fisk-Olle gjorde inga misstag, det blev svensk glädjeyra och vinst!

Carné bytte tränare (många gånger!) men redan i oktober samma år som han skördat sin största vinst, lämnade han Fisk-Olles stall. Hingsten vann därefter aldrig mer något riktigt stort lopp, och hade ofta problem med sin fräschör. Som avelshingst lämnade han däremot senare dugliga travare – Espri, Elle, Limbo, hästar betydligt slitstarkare än han själv.

En utav avkommorna, Ivar Kilströms rejäla och mycket personliga hingst Hell Car f.-66 (142/27-21-18) hade också Carné som far (u.Hell Cat.) Hell Car blev en bra läromästare på gamla dagar, inte minst åt sonen Örjan. Satt faktiskt jämte i en rochard som moraliskt stöd, när Hell Car tog kurvorna på ett hjul uppe i skogsslingan utanför Bollnäsgården.

Fisk-Olle fostrade inte bara Carné, mellan tömmarna blommade många dugliga travare. Krevadpokalen (Solvallalopp) är uppkallad efter Krevad, populär häst hos Fisk-Olle i mitten av 50-talet och segerrikaste häst 1953. Segrade i bl.a "Stockholm 700 år" och var fallen e.Chilton - Lillian Harvest. Fisk-Olle tillhörde inte de pratgladaste vid veteranträffen, men nickade ofta, rättade till sina kollegor och inflikade godbitar från den svart-vita tiden.

 

Locotime och Ivar Kilström historiska arkivet

Ivar ”Kilas” Kilström började sin karriär hos pappa Anders i Bollnäs.

”Anders Kilströms Minne” vid Bollnäsbanan hedrar släkten Kilströms grundare. Sonen Ivars travintresse väcktes tidigt på Bollnästorgets auktion, när varmblodet Magistern (på väg till slakthuset) fick följa med hem till gården Sunnersta. Hingsten (f.-76) betalade tillbaks med råge! 151 starter/16-8-11 blev en bra början på Ivars travliv.

Rune, Ivar och Börje Kilstrlm - historiska arkivet

Många Kilströmmare med respektive och barn har senare valt travsport, på ett eller annat sätt. Båda Ivars bröder, Rune och Börje har skördat framgång och Börjes förmåga att plocka fram dugliga travhästar är vida berömd. Stoet Optica (f.-67) glömmer inte publiken i första taget (176 starter 63-31-21.) Optica och Namit (89/40-4-8) är bägge avkommor till Locotime (Ivars flaggskepp) som med 63 segrar (!) tillhörde eliten och firade många stora triumfer. Under ett tiotal år drev Ivar och Börje en storskalig travrörelse med både uppfödning och tävlingshästar. Under ett år (1960-tal) var bröderna också landets segerrikaste hästägare.

Resor till USA och Frankrike gjorde Kilströmmarna till föregångare i svensk travsport. Franskimporten, hingsten Prenat (23 segrar) och stoet Hickory Missy US (76/18-11-10) var inga felköp. Ivar vann ca 500 lopp under sin karriär och tillsamans med Börje upplevdes 900 segrar, som hästägare! Ivar och Börje representerar ett släkte genuina hästkarlar som visste hur man bygger slitstarka, välmående travhästar. Ivars son Örjan Ki(h)lström behöver ingen närmare presentation. Mamma Sonia har också kört lopp och svågern Kjell Eriksson, Sonias bror, (travtränare) har bidragit med sönerna Ulf och Peter, kuskar och tränare.

Ivar letade i minnet och mindes bland många dugliga hästar Opium, ägd av storhästägaren Gutemberg. Stoet (f.-47) startade 171 ggr (16-22-25) och lämnade i sin tur fantastiska avkommor. Ivar berättade om en mardrömsresa på väg till travtävlingar i 35-gradig kyla (!) Opium lastades på hemma i Bollnäs för att åka och tävla i ett större lopp på Solvalla. Men redan i Tierp kokade lastbilen, vilket man lyckades avhjälpa. I Månkarbo blev det totalt motorhaveri och Ivar blev tvungen att lasta av hästen och värma sig i en gård efter vägen. Efter flera försök att veva igång värdfolkets telefon fick man tag i en åkare, som kunde tänka sig att hjälpa till med den fortsatta transporten mot Solvalla.

Fast åkaren förstod nog inte stundens allvar påpekade Ivar, för det hann bli söndag morgon innan färden  fortsatte. Tiden började bli knapp och man fick stanna ytterligare en gång för att telefonera till inskrivningen, eftersom tävlande hade anmälningsplikt 1 ½ timme före första start.

Hästarna var redan på väg ut till defilering när Opium anslöt sig till raden med hästar (någon värmning hanns inte med.) Efter provstart ”klunsades” hon ute på banan, det vill säga benskydden sattes på. Hur det gick i loppet för nedkylda Opium? Hon slutade 2:a, och var mycket bra efter omständigheterna. Men... det råkar ha varit ett av de lopp som Ivar väldigt gärna velat vinna! Kanske främst för att hederspriset var en utav åtta silvertallrikar, utdelade av dåvarande Konungen, i egen hög person. Den tallriken hade prytt sin plats i samlingen silvertallrikar hos Ivar.

 

Hovtramp/Lasse - Olle Andersson

Olle Andersson, även kallad Paris-Olle, var dåtidens mest beresta stalldräng. Olle berättade om en bråkdel av sina reseminnen med hästar som Scotch Fez, Whitney Hanover och Frances Bulwark.

Redan 1942 reste travfolk runt i Sverige för att mötas i större lopp. Gävles Stora Pris med Bulwark J:r från Solvalla var ingen snabb travresa. Efter omlastning i Tomteboda (som tog 4 timmar) blev restiden mellan Bromsten och Gävle ett helt dygn...

 

Scotch Fez - historiska arkivet

1950 reste hästskötare Olle, Scotch Fez och Whitney Hanover från Bromstens järnvägsstation i en så kallad elefantvagn mot Paris och Prix D´Amerique. Tränare Sören Nordin skickade med 600 liter vatten tillsammans med seldon, foder, tävlingsvagnar och andra förnödenheter som hästskötarna själva fick bära vid flera omlastningarna under vägen.

Scotch Fez, dåtidens travkejsare och Whitney Hanover stod uppbundna i spiltor i järnvägsvagnen, hela resan från måndag till fredag eftermiddag. Ett fotogen element värmde bristfälligt upp en liten del av järnvägsvagnen, som i övrigt släppte in både grus och kyla genom sina otäta väggar. Olle och res-sällskapet fick turas om att sitta brandvakt, hästar och foder åkte tillsammans för att hålla värmen. Så värst mycket sömn och mat blev det inte. När matsäcken tog slut (mitt i veckan!) fick hästskötarna knapra hårdbröd och hästmorötter.

Elefantvagnen reste allra längst bak, när tåget stannade vid perronger där det såldes dricka, frukt och mat, gällde det endast de främre vagnarna. Att springa iväg och handla vågade man inte med tanke på den dyrbara lasten. Sträckan mellan de främre vagnarna och elefantvagnen längst bak, var alldeles för lång! Den hunger som infann sig mot slutet av resan minns Olle med fasa...

I Paris transporterades hästarna vidare till ett galoppstall fyra mil ifrån travbanan. Där fick de vila ut innan de stora tävlingarna gick av stapeln. Vattnet som släpats i mjölkflaskor från Stockholm tog slut långt före traväventyret. Scotch Fez vann Prix D´Amerique och Whitney Hanover blev 2:a i ett annat stort lopp. Whitney (2:an) fick nämligen dricka franskt vatten sista dagarna, medan kejsaren Scotch Fez slurpade i sig resterna av det svenska vattnet...Hur hade loppen slutat om man gjort tvärtom?

 

Frances Bulwark, Olle och Sören Nordin EAP/Einar

Frances Bulwark (2:a Prix D´Amerique 1953) är enligt Olle den häst som stod för den starkaste prestationen, och han bör ju veta. Frances hade inte samma fysiska förutsättningar att klara tung kolstybb och blev 2:a på sitt fina löphuvud, en riktig järnlady. Publiken på Vincennes uppskattades vid tillfället till 40-50.000 personer, ungefär lika många som idag, eftersom det inte får plats fler...

 

 Båtresa med travhäst -historiska arkivet

Lastbilsflak med häst - historiska arkivet

Till Finland reste gårdagens hästar med båt. Till kajen transporterades hästarna på öppna lastbilsflak. Från kajplats i Stockholm vinchades hästarna ner till båtdäck med lyftkran, fastspända i en trälåda, och ofta med skötaren på ryggen. I Finland fanns sällan eller aldrig gäststallar i anslutning till travbanan. Olle minns speciellt en finsk övernattning i en brädgård, tillsammans med Frances Bulwark. Hela brädgården var en enda stor härlig spånbädd, där stoet kunde gå lös och ”moppa” sig i väntan på tävling. När det blev utselningsdags spändes två rep upp mellan träden vid travbanan. Säkert både friskare och mer avspänt än i många av dagens gäststallar.

Hovtramp/Ilse -Olle Andersson

Olle var hela sitt liv travsporten trogen, tillbringade som pensionär mycket tid på stallbacken, i sällskap med någon av döttrarna, som alla på olika sätt är engagerade i travsporten.

Nästan hela familjen Andersson har suttit i sulkyn! Olles tidigare fru Maud vann åtskilliga lopp, inte minst med Agrar Säva, som för det mesta stormade fram längts ut vid staketet. Den helfranska jättehingsten Agrar Säva (e.Nono de Sassy-Bevia/Juba II) vann bland annat Salatrofén både -78 och -81, och blev 2:a i Walter Lundbergs -79. Damer i tävlings-sulky var inte lika vanligt när Maudan var i farten, och det spelade ingen roll att grabbarna (konkurrenter) ropade – nu kommer hon! De vann i allafall. Olles (och Mauds) Tessan och Susanne har också vunnit lopp.

Olle är förmodligen ”Sveriges bästa hästskötare” genom tiderna, och dessutom under en epok då hästskötarjobbet var mycket mer än bara ett arbete! Uppfinningsrikedom och tålamod genomsyrade hästskötaryrket på ett helt annat sätt än idag, man levde för och med sina hästar. Olle var publiktränare på Solvalla i många år, men det är som hästskötare till dåtidens bästa hästar man kanske främst tänker på honom.

 

 Travronden bild

Rune Stolt berättade godbitar ur Elitloppets historia. Långt före konsulternas tid byggde Rune upp sitt eget nätverk av hästar och hästfolk av högsta dignitet. Solvallas Jubileumslopp, först tänkt som engångsföreteelse blev senare Elitloppet. Lika eftertraktat förr som nu, här samlas russinen i kakan, en gång om året.

Söndag 14:e september 1952 kördes Jubileumsloppet/Elitloppet för första gången. I propositionen kunde man läsa loppets kriterier på franska, italienska och tyska förutom svenska. Svenska hästar med rekord sämre än 1.21,0 hade icke rätt att deltaga. Ingen vet säkert vem som kläckte Elitlopps-idén, många gissar på general Henry Kellgren, ordförande i Sthlms.Travsällskap i början av 1950-talet.

Jubileums-löpningen var ett sätt att uppmärksamma Solvallas 25-årsjubileum (1952.) Vid denna tidpunkt visste man inte så mycket om travsport i Europa. Dimmiga föreställningar fanns om en urstark fransk travartyp, flåsande backe upp och ner utan att bli trött. Före kriget var Tyskland dominerande travsportland och i samband med Ryssgalan på Solvalla (1954) upptäcktes den ryska Orlovtravaren. USA var länge en alltför avlägsen plats för travfolket i Europa.

Ryssgalan - historiska arkivet

Under 1950-talet fanns varken hästbussar eller släp att transportera hästar med, i första hand användes båt, järnväg och senare flyg. Svåraste nöten för Rune att knäcka var ofta hur man skulle lösa transportfrågan, både för internationella hästar och gäster till Elitloppet. Över gränserna färdades man ju fortfarande i plomberad järnvägsvagn, hästar och skötare utestängdes från omvärlden under hela resan.

Första vinnaren i Jubileumsloppet/Elitloppet fick 30.000 kronor, en gigantisk summa i jämförelse med exempelvis Derbyts prissumma 11.000:- Idén till Jubileumsloppet 1952 kan ha vaknat redan i Hamburg 3 augusti på Framsenbanan, då Sören Nordin lät Frances Bulwark mäta sina krafter. Frances besegrade Scotch Thistle (italiano-amerikan) Tompkins Hanover och tyske mästaren Irmberoth. Men hon rådde inte på tyske inländaren Permit, och det enda som gällde var sen att försöka locka Permit och hans tränare till Sverige!

Rune minns med inlevelse hur detta gick till. Andra veckan i september tuffade en gammal järnvägsvagn in på Sundbybergs station, där många nyfikna samlats. Hästskötaren till Permit varnade omgivningen för att komma för nära den väldige fuxen, som backades ner från järnvägsvagnen efter sin långa resa. Jubileumsloppets hedersgäst tränaren Walter Heitman fanns redan på plats, tillsamamns med Rune. Italienare och fransmän avstod från att komma men Holland bidrog med Madame B och Olga Pluto. Norrmännen lastade av Leif Protector och danskarna Leo Roy. I Sverige väntade redan Frances Bulwark, Iran Scott, Rollo, Magnifik och Presidenten på gästerna. Inte vilka hästar som helst.

Jubileumsloppets distans var 1600m, med tillägg för Frances Bulwark och Permit. Första heatet vann Permit, Frances Bulwark galopperade och slutade 4:a, men i heat II blev det andra bullar av! Frances ledde klart in på upploppet, Permit satt fast i säcken, helt instängd. Hur kusken lyckades krångla sig ut är fortfarande en gåta, men på mållinjen hann Permit upp Frances Bulwark och vann med ett morrhår. 1.17,3 (Permit och Frances Burlwark) var nytt Europarekord, för både hingstar och ston. Redan året efter (1953) tog Frances Bulwark revansch med Sören Nordin i sulkyn.

Spelomsättning blev 1.363.957:- men officiell publiksiffra finns inte.

Rune berättar att först på 1960-talet chartrades flygplan för de internationella gästerna. Hästägarna, ofta med hela släkten i släptåg anlände gärna en hel vecka i förväg, för att njuta av Sverige.

Einar Anderssons foto Une de Mai, senare konstverk a la´Salvador Dali.

Rune och fru Rut är nog de som haft flest internationella gäster i svensk travsport i sitt eget hem, förmodligen var inte heller alla gäster lika ”roliga.” Att ha en Elitloppshäst hägrade mer för varje år som gick. Gelinotte, Ozo, Roquepine, Une de Mai, Eilen Eden är några av gästerna med stjärnstatus. Svenska hästar som Carné, Gay Noon och senare Ego Boy väcker ljuva minnen för de flesta i travsporten

Under 1960-talet byttes godsfinkorna ut mot chartrade flygplan och landsvägstransporter, Rune som ansvarig arrangör fick i stort sett ensam brottas med problem som dök upp under årens gång. Hästar plockades upp efter flygrutt, Milano-Paris-Munchen var vanlig Elitlopps-sträcka.

Sverige (Rune) tog som värdland hand om gästerna (hästägare med följe) i väntan på det stora loppet. Och alla vet ju hur många barn och släktingar som ingår i en italiensk familj, varje gång. Säkert inget ”billigt” projekt för Solvalla, men alla inblandade drog sitt strå till stacken.

Lassokastning och renlopp i Midnattsolens land, var en av alla höjdpunkter för gästerna. Gotland med varpakastning, dricku och stångstöta, Rättvik med Siljan, knätofs och lövad loge, nog borde gästerna ha blivit nöjda. Bankett gick av stapeln i samband med Elitloppets Grande Finale.

Professor Åkerblom skålade för kvinnan och vinet, så länge han orkade. Dåtidens välkomst-tal, gnistrande kristallkronor, frasande långklänningar och herrar i frack har inget med nutida Elitloppsfester att skaffa. Grand Hotel, Stallmästaregården och Ulriksdals Värdshus imponerade på de långväga gästerna. Har faktiskt sparat och ramat in en Elitloppsinbjudan till banketten på Grand Hotell. Handvävd middagsmeny på siden med frans! Långklänning och herrsällskap beordrades, därmed basta.

Vid ett tillfälle var Elitloppet faktiskt i fara, flygplanet som skulle hämta långväga gäster gick sönder och endast med tur och envishet lyckades Rune chartra en ny farkost. De utländska hästägarna trampade oroligt och väntande omkring på Solvallas stallbacke, de visste inte ens vad som hade hänt. Franske skådespelaren Alain Delon (hästägare) var en av dem som väntade på sin häst. Men Chablis kom aldrig till Sverige, kaptenen vid omlastningen vägrade ta ombord den stökiga hästen. Chablis ansågs vara en uppenbar fara och omöjlig att handskas med. På Runes order blev hästen kvar i Munchen. Ordflödet från stjärnskådisens läppar, kan vi bara gissa oss till.

En annan nervös Elitloppsdeltagare Rune minns väl, var ett sto som hette Buganda. När den plomberade transporten öppnades sent en natt på Solvalla stallbacke, upptäcktes rese-sällskapet, en get! Det kunde ha blivit en besvärlig historia, stränga restriktioner gällande mul- och klövsjuka gjorde getens närvaro till en mardröm. Urlastning var inte att tänka på, geten beordrades att omedelbart följa med transporten tillbaks till Italien, på Runes uttryckliga order. Det enda man inte kalkylerat med var stoet Bugandas reaktion! Från gäststallet hördes ett argsint utdraget illvrål med efterföljande sparkar, långt upp i boxgallren. Nu var goda råd dyra!

Efterkontroll visade att Buganda tillbringade all tid (utom i lopp) tillsammans med sin get, och nu var hon rejält missnöjd. Rune (hemtam i Solvallas stallar) visste att Olle Anderssons dotter Inger höll sig med en stallget, och Rune blev snabbt en nattlig get-tjuv.

Buganda nosade först misstänksamt på geten (sällskapet höll andan) i nästa ögonblick fnös hon, och återgick till hötuggandet. När Buganda skulle resa hem inföll problem två, utan get var inte att tänka på! Detta är med säkerhet den dyraste get som exporterats till Italien, fråga Olles dotter. Flygresorna var ett stort frågetecken varje gång, eftersom tävlingshästar inte kan ges lugnande medel och allt kan hända. Den italienska bjässen Tidalium Pelo kom lös i planet under sin färd på väg till Sverige, men hästskötaren lyckades fånga in honom, och det var ju tur med tanke på resultatet i Elitloppet.

 Historiska arkivet- Frances Bulewark och Sören Nordin

Ryssgalan blev ett tidigt och kärt minne hos Rune, Stig med flera som var med och arrangerade loppet. Många timmar ägnades åt arrangemangen, allt måste klaffa in i minsta detalj. Trav landskampen Sverige-Ryssland 3 oktober 1954 kom att bli ett av de största arrangemang som genomförts. Gibrid, Gay Noon, Frances Bulwark sida vid sida, är en klassiker. De ryska Orlovtravarna (styrkefenomen) var det många som ville titta närmare på.

Torg - historiska arkivet

Med genomgående skimmelfärg, ståtlig hållning och av grövre modell passade de bra att möta ”de svenske” i Stayerloppet 2.600m. Publikjublet som skakade Solvalla den dagen har nog bara sitt like i skiljeheatet mellan Flower Child och Ego Boy (1973.) Närmare 30.000 personer befann sig på Solvalla, för att se de starkaste travhästarna tävla, mot varandra.

Ivar Kilström var förste svensk att vinna lopp i Ryssland. Ivar blev inbjuden till Hippodromen i Moskva, tillsammans med Hell Cat. Kilas tackade naturligtvis ja, och passade på att gifta sig unde resan.

Båten kom på drift, hur fasen kan det bara hända? Hell Cat blev nervös och ingen visste tydligen ens var man befann sig! Väl framme i Moskva efter den omtumlande resan galopperade Hell Cat. Ivar inbjöds direkt att köra en rysk åkarkamp som aldrig vunnit travlopp och mest galopperat. Efter värmning av svensk modell, konstaterade Ivar snabbt att sidostänger och checkrem nog skulle göra susen. Utselningsdetaljer som ryssarna inte kände till, så snabbt tillverkades en sidstropp och en ”käk-rem” av det som fanns, och Ivar kunde felfritt och hur enkelt som helst – vinna loppet!

Den segerdefileringen mindes han som en av de bättre, och erkänner att han skrytdefilerade lite extra med den tidigare segerlösa hästen. Utbytet mellan Ryssland och Sverige resulterade i många skimlar på svensk mark, med ryske Torg som stilbildande hingst. Rysk travras passerades senare av amerikansk speed och fransk styrka (den senare med lite fusk och rätt antal droppar amerikanskt blod inblandat i franska stamboken i smyg...)

Gårdagens stallbackar bjöd på ett helt annat arbetsklimat och hästkunnande. Travtränare grundade sin licens med ”många slitsamma år.” Hästskötarna slet i stallet och sulkyn, innan de äntligen rekommenderades till sällskapet som tränare, av sin arbetsgivare.

På stallbacken var alla vänner och kollegor, men i lopp kunde det gå hett till. Åtskilliga stalldrängar fick löpa amok för att hinna undan för de mest hetlevrade tränarna. Stallfolk hade ofta smeknamn, kallades sällan för något annat och inte många visste deras riktiga namn. Det gällde att hålla reda på vem som var vem, åtminstone för de som arbetade på travbanan.

En av Solvallas tidiga växeltelefonister fick nog efter bara några dagar och lämnade sekreteriatet med orden – Jag trodde det var Solvalla, jag skulle jobba på, inte nån jäkla djurpark! En som ”hittade på” många smeknamn kallades själv för Korpen. På travbanan jobbade Stånkan, Löjan, Drinken, Lillen, Silver, Katten, Hajen, Kråkan och Blixten, Pjatten, Mandel hos tränare som kallades Eleganten, Ingeniörn, Skarprättarn, Fuxen, Fiskarn, Korpen med flera.

Signe Björnberg, alias Sigge Stark

Damer hade ingen framträdande plats i stallen, med några få undantag. Signe Björnberg (Sigge Stark 1896-1964) var en tidig kvinna på Solvallas stallbacke. Inte bara populär författare, körde (och vann) lopp som en hel karl, så skrev pressen.

Största skillnaden mellan dåtid och nutid - förr hade en enda hästägare ofta tio hästar i träning, idag delar tio hästägare på en enda häst. Hästarna tävlade generellt mycket längre och i många fler lopp än idag. Var de bättre stammade, slapp de skador, eller sköttes med större omsorg? Dåtidens hästskötare stod högt i kurs, hästskötare var ett yrke med status. Hästskötare idag, besitter sällan samma kompetens eller ens möjlighet att inhämta den. Den kunskap som veteranerna stod för, alla på sitt speciella sätt, skulle ha varit något att lära ut på dagens travutbildningar. Två dagars kurs på Solvalla för ”utländska tränare” pfuiii, de kan ju inte ens prata svenska. Vart är travsporten egentligen på väg? Endast de som varit med vet svaret...

Hovtramp/Ilse

Hur länge stannar spelarna på V75 och V86 kvar?

 

Hovtramp arkiv

Det viktigaste loppet är inte kört ännu!

Hur kul är det nu för tiden att vara hästägare, mindre tränare, amatör eller hästskötare? Alla aktiva vet svaret, men se då till att det blir någon ändring! En bunt lakejer på fel stolar i Travsportens högnäste har ingenting att säga till om ifall samtliga aktiva organiserade sig och satte sig på mottvärn. Enda grupp som skulle utebli från den omröstningen är lånekuskarna. De har det nämligen bra som de har det... 

Hur kul är det att spela på hästar? Lika kul som för tio-femton år sen?

Frågade en matematiker (spelar på hästar) om ”spel och vinstutdelning” :

Om man trodde på konspirationer skulle man kunna tro att ATG vill ha jackpot för att de höjer bruttoomsättningen, som ju är bas för ATG:s intäkter och kanske ledningen som ska ha bonus. Spelarna däremot har ju ingen nytta av hög omsättning, fördubblad omsättning ger normalt dubbelt så många "alla rätt" och samma utdelning. Är det dessutom jackpot så blir det lägre utdelning vid högre omsättning, eftersom fler ska dela på jackpottillägget.

Vilka är det som regerar i svensk travsport? 

Svenska Travsportens Centralförbund (STC) sedan 2010 Svensk Travsport har flera dotterbolag, bl.a Hästsportens Administrativa Center (HAC) och TR Media AB. Silvergrisen (Hästsportens Hus) är fylld av handläggare och sportchefer travade på varandra, som tar hand om pappersarbetet. Minns faktiskt längst bak i dimridån bakom de 350? anställda, hur Eivor Woods och två kollegor skötte allt administrativt, inklusive Stamboken. På gamla Kungsgatan, där STC låg precis under Kungsbron.

ATG/AB Trav&Galopp (90/10%) samarbetar med Kambi, som sätter odds och administrerar sportspel, samma leverantör som till exempelvis Unibet och Leo Vegas använder för sina odds.

Hovtramp arkiv

V75 var tidigare ett utmärkt spel för alla som trodde att man kunde vinna ”stora pengar” och samtidigt ha ett riktigt kul intresse. Med lopp-arkivets tillkomst och alla dessa experter som trängs i TV, på "Liven" och från travbanornas utsändningar stegrades intresset ute i stugorna och ATG kunde skörda rejält med ökat spelintresse och enormt stor publik.                 

Loket som "figurin"   

I forntiden fanns samarbete med Bingo-Lotto, som med ”Lokets” hjälp visade Bingo-Lotto-loppet, den häst som ”vinnaren” fick träffa, följa och heja på. Om vinst i loppet uteblev (hästen inte vann) fanns tröstpriser. Sen kom Legolas, Ina Scot, Carola och OS-folket, Harry Boy skapades och lilla Winnie. Ingen dröm är för stor, eller hur.

Varumärket V75 startade 30 oktober 1993, första loppet avgjordes på Jägersro och vanns av Copiad. V75 var något att se fram emot varje lördag, spekulera, dregla över program eller med lite tur vara delaktig i en starthäst, fundera, analysera och till sist….svettigt genomlida de sju loppen. Nästa gång så.

Sen startade V75-spektaklet. V75 och GS75 körs nästan alla dagar i veckan, med undantag julafton. Tomten får skynda sig, för nya lopp väntar. Urvattnat, förutsägbart, trist, ett radband med favoriter som rattas av samma gäng lånekuskar, på varenda j-a bana i hela landet.

Hur blev det så? Som jag sagt förr, Jim Fricks tidiga varning har slagit in, lånekuskar i parti och minut dödade både V75 och V86, som numera bara är en fråga om vem som ska byta plats med vem, oavsett häst. Mestvinnande kuskar kör de för dagen ”bästa” hästarna och då är det ju inte speciellt svårt att vinna de där ”urvattnade kronorna” V75 bjuder på.

Det hjälper INTE att propositionerna (loppunderlag) ändras hit och dit, det handlar om de som sitter där i sulkyn! Hur svårt kan det vara att fatta? Loppens utseende (3-åringar, sto-divisioner…whatever) kan ändras hur mycket som helst, lik förbannat kör samma kuskar, som turas om att vara först i mål.

Hovtramp/Lasse - så många lånekuskar!

Hur många ”megastjärnor” åker runt som lånekusk (catchdrivers) på V75 och V86 i loppen? Alldeles för många, vilket leder till låg utdelning. Vad händer om nån liten tränare plötsligt tränger sig emellan med egentränad häst? Får han den spets han behöver från bra startspår i loppet? Nä, inte så länge ”jeppar” har råd att offra hästen de sitter bakom, och ge uppstickaren en fight, de har ju i alla fall 5-6 lopp kvar att köra i samma dag. Soppatorsk på slutet är givet, för den som inte har italiensk veterinär eller kan fylla på själv.

Så vad blev det för utdelning de senaste gångerna på V75?

V75 6/9 fem lopp vinns av lånekuskar, 7 rätt 163.111:-

V75 5/9 tre lånekuskar vinner (som kör i 2,5 och 6 lopp) 7 rätt 1.455:-

V75 30/8 (osvensk biståndsbana) 7 rätt 35.014:- med obekanta kuskar…

29/8 fem lånekuskar vinner, 7 rätt betalar 64.950:-

25/8 kval Derbyt, vinner sju lånekuskar sju lopp, 1917:- för sju rätt.

6/7 i själva Derbyloppet startar 12 hästar med 8 lånekuskar, 4 tränare körde själva, YIIIPPPPIII, Robert Bergh vann med egentränade Hail Mary.

Lista över de fem största V75-vinsterna genom tiderna

  1. 67 312 633 kronor, 27 februari 2010, Axevalla
  2. 56 347 408 kronor, 14 januari 2012, Åby
  3. 47 360 999 kronor, 7 juli 2007, Halmstad
  4. 45 285 093 kronor, 24 juni 2007, Kalmar
  5. 43 058 556 kronor, 10 december 2016, Färjestad

Är det lika illa på V86? Urvattnade, enkla lopp rattade av lånekuskar?

V86 startade 30 november 2011 på Solvalla och skulle ersätta V64 på onsdagarna under tio veckor, men när perioden var över valde ATG att permanenta V86. Utdelningarna har minskat katastrofalt, det enda som ökat i antal är jackpottor, så hur länge stannar spelarna kvar?

V86 9/9 - 51.779:- 8 rätt, 2 lånekuskar vann V86-lopp.

V86 2/9 - 1.178:- 8 rätt, hälften av loppen vanns av lånekuskar.

V86 1/9 - 1.255:-8 rätt, Jackpot 6:or, 5 lånekuskar vann lopp.

V86 31/8 - 536:- 8 rätt, Jackpot 6:or, 7:or, 4 lånekuskar vann lopp

V86 28/8 - 7.155:- Jackpot 6:or, sju (7) lånekuskar vann V-86-lopp.

Tja, det här blev man ju inte rik på? hjälps ju inte ett dugg att ha varken sju rätt på V75 eller åtta rätt på V86. Vem försöker de lura?

Skraplotten & Co på ATG är ju enbart där för att tjäna pengar men de ska nog vara lite mer rädda om spelarna, om de vill behålla dem. Det gnälls och gnyr även hos storspelare, som sneglar mot utländska bolag och helt andra odds.

Känner jag någon storspelare hos ATG? Ja, ganska många. Känner jag någon som vunnit extremt mycket pengar på V75. Svar ja. Visserligen blev inte just denna person givmildare, trevligare eller ödmjukare, snarare tvärtom. Pengar kan bli ett fördärv, en spelare är alltid en spelare! 

Hovtramp arkivbild - mycket gubbar när det vankas storlopp...

Svensk Travsport får nog sätta ner foten ordentligt, om de vill behålla sina jobb. Borde börja med att göra sig av med alla dessa gubbmaffior, som regerat alldeles för länge och beter sig som odödliga. Oftast med någon inkvoterad galjonsfigur i kvinnlig form, som får ta emot massans skäll. Fatta.nu

Hovtramp/Ilse

 

 

 

 

Ung och hästlös eller gammal och tandlös

 

Först lite tråkig fakta om HUR du får licens, sen lite krass v(ä)rklighet när du står där med licensen i hand!

Reglemente för kuskar/ryttare med färsk licens och kuskar som kommer tillbaks efter längre uppehåll:

För den som tidigare haft körlicens (15 godkända lopp) krävs bara lite komplettering (minst två prov- eller licenslopp) där körlicensansvarig på travbanan godkänner att karriären återupptas.

Licensreglemente för den som vill ha kusk/ryttarlicens:

Godkänd utbildningsomgång för kör-/montélicens ger kör- eller ryttarbehörighet följande två kalenderår efter din utbildning.

För kör-/ryttarbehörighet det tredje året krävs minst två genomförda aktiviteter (totalisatorlopp, poänglopp, kvalificeringslopp, premielopp, registrerade utbildningslopp eller provlopp.

För att upprätthålla kategori 2-krav att köra/rida krävs minst två aktiviteter per år.

Vid missad aktivitet ökas krav följande år med antal missade aktiviteter, dvs minst fyra aktiviteter på två år, krävs för att upprätthålla kör- eller ryttarbehörighet.                                     

Om inte antal aktiviteter är uppfyllda två år i rad krävs godkända utbildningslopp/ provlopp. Utbildningsansvarig på hemmabanan avgör hur många lopp du ska köra/rida för att återuppta kör-/montélicens.”

Comeback som tränare (efter mer än fem år) måste man genomgå en hel utbildningsomgång!

Hur ser det ut i trav-Sverige? Vilka nykomlingar finns det?

LÄGESRAPPORT januari-augusti 2020 Pegasus

Hovtramp/Lasse - Fantom, en riktig fantom i ponnytravet!

Som ung kusk är det i första hand ponnytravet som blir inkörsport till ”stortravet.” För den som inte har föräldrar eller släktingar med häst eller hästintresse är det i princip omöjligt att ta sig in i travsporten. Såvida det inte är en envis liten jäkel, som själv söker upp någon travtränare, amatör eller hästägare. Ibland står de bara där i stalldörren, och väntar på att bli inbjudna. Men därifrån... är det långt, väldigt långt till en kusk eller ryttarlicens.  

Många yngre hästintresserade utan egen hästanknytning ”nöjer” sig med att bara få sela, köra lite motionsturer och ta del av vardagssysslorna i stallet. De få grabbar som söker sig till stallen får generellt fler chanser att komma in på allvar bakom kulisserna. Ungdomar som inte har någon kontakt över huvud taget i travsport vänder sig ofta till travskolorna. En bra start för att lära sig bas, grund och säkerhetsregler.

Gymnasieutbildningar med hästinriktning jobbar ofta ihop med travskolor eller har egna travhästar på skolan, och så länge eleverna omfattas av utbildningen har de möjlighet att anmäla sig till licensutbildning. Övriga vänder sig till den travbana som ligger närmast, och kan delta i deras licensutbildning.

Inte gratis precis. Praktik (licenslopp) och teoriprov kräver förkunskap för att sen kunna bli godkänd som kusk eller ryttare. För privat licenstagare behövs en häst och utrustning till provloppen, och det är inte det lättaste att hitta!

Under senare tid har några filialer till travskolorna startats upp av privatpersoner eller travtränare, som kombinerar rörelsen med utbildning för licenstagare, och deltar i travbanornas licenslopp med egna hästar och elever. Oavsett om det är Travskolan som håller med utbildning eller den privata travtränaren är kostnaden ca 15.000:- innan licensen är inhämtad, sen tillkommer givetvis utrustning (hjälm, säkerhetsväst, boots med klack, körväska, körkläder/dress, tidtagarur (pisk) och diverse fakturaavgifter till Svensk Travsport, innan licensen äntligen ligger där i plånboken.

Hovtramp/Lasse - licenslopp på Solvalla

Licensinnehavare som debuterat och är under 25 år, och har kört/ridit sitt första lopp på sammanlagt bara 23 travbanor (stora, mellan och små) är tillsammans 70 stycken kuskdebutanter, inte speciellt många med tanke på hur många travlopp som körs och rids i landet, varje dag…

Då återstår frågan, hur ska ”hästlösa” yngre kuskar komma in i travsporten och få köra lopp? De som inte går hos Travskolornas gymnasieskolepartners. Med ungdomslicens (16 år) går de flesta fortfarande i gymnasium och har inte möjlighet att ”jobba” i stall, annat än på helger och då oftast som avbytare i något fabriksstall med stor personalstyrka i omlopp.

Så hur ser det ut i verkligheten? Står de där med sin nyregistrerade kördress, färska licens och hoppas att någon ska upptäcka att de satt upp sig som valbar kusk, på varenda travbana där licensen passar proppen, i regel under breddloppsdagar. Här stöter de på problem två.

Hovtramp/Lasse

Många breddloppsdeltagare, äldre som kört mängder med lopp, anmäler ut egna hästar och sätter upp både sig själva och dessa fantastiska kringresande ”lånekuskar.” Som givetvis har mycket mer rutin och vet hur man hämtar poäng åt hästen, för att sen komma ut i viktigare lopp. Som om de inte hade nog med lopp ändå, suck.

Försvar från hästägare och tränare är att hästen måste få poäng, de är ju knappast med i breddlopp för de snåla prispengarna. Så här ligger problemet hos propositionsmakarna, att se till så att unga licensinnehavare får chans att komma ut i lopp, alternativt sluta åtminstone med att göra reklam för breddsport och att travsporten ska främjas underifrån. Det är enbart resultaten som redan finns som kan räknas.

Under september 1-6/9 kördes breddloppsdagar på Visby, Umåker och Rättvik. Hur många nybakade, orutinerade under 25 år körde lopp och tillgång till häst hade de?

Den 1:a september på Skrubbs, Visby travbana, körde en handfull yngre lopp, yngst född 1996. Visbys A-tränarkår är extremt liten och utrymmet för ”lärlingar” snudd på obefintlig. Det delades inte ens ut något pris till bästa lärling av de tre möjliga som kämpat hela året (senaste Travgalan) så de som ändå deltog fick väl nöja sig med att ”titta på” när fastlandsfolk hämtade priser i parti och minut. Det går ju faktiskt att ”stänga” vissa lopp för fastlandskuskar och lånekuskar, om man nu vill ge hemmalaget en chans att hävda sig.

Umåker 5:e september hade betydligt fler unga kuskar i sulkyn! Här går travfolket tydligen ”man ur huse” och ser om sina licensierade, så att de kommer ut i lopp. Yngsta kuskarna var födda 2003 och här var det inte en handfull startande, utan ett 20-tal! Grattis ni ungdomar som har Umåker som hemmabana.

Rättvik 5:e september lyckades ett tio-tal yngre kuskar hitta en häst att köra, även här var de yngsta kuskarna väldigt unga, födda 2002 och 2004. Dalarnas travdistrikt är häst-tätt och även här finns utrymme för yngre krafter med travintresse.

Hovtramp/Lasse - licenslopp Solvalla

Sämst i klassen är storbanorna, här gäller att ha egen häst eller bekanta med häst, om man över huvud taget ska ha chans att få köra lopp. Att hitta enstaka tränare som står ut med att det finns nybörjare även i travsporten och inte förblindats av alla dessa megastjärnor som åker land och rike runt med en körväska, är inte det lättaste!

Hovtramp - licensgenomgång utomhus

Solvalla Travbanas senaste licenskurs (vår 2020) innehöll två elever från Solvalla Travskola, en från Berga, några privata licenstagare med egen häst och två som hyrde häst från Ådö Säteri/Ulrika Riesterer. Frågan återstår, hur gick det sen? Vilka har kört lopp?

Nähä. En av deltagarna som tog ungdomslicens satte upp sig som valbar kusk på i princip varenda travbana det fanns möjlighet att ta sig till med sin körbag! Inte en enda tränare nappade, när det inte fanns något resultat att visa upp. Så, hur ska de komma in i travsporten som inte gått den långa vägen via familj och ponnytravsport, inte har rika eller intresserade släktingar, eget nätverk?

Hovtramp - licenslopp på Solvalla

Nyligen anordnades en dag kallad ”Till Start” på ett antal travbanor i Svensk Travsports regi. Bra initiativ, men man glömde de ”hästlösa” som tagit sig till häst-träffen. Visst kan det vara intressant att titta på något man sett och gjort förut, men när ”besiktningen” av hästar som deltog med sina ägare/tränare skedde, fick inte de hästlösa vara med!

Per K Eriksson (tränare) och Bosse Milton (hovslagare) gjorde genomgången av hästarna med respektive tränare/ägare utan publik. Hörde jag rätt, så vad fick de hästlösa? och hur hade man tänkt sig den här dagen? Man kanske bjöd på något varmt och en god macka, nähä inte det heller. Så meningslöst att delta utan häst.

Hovtramp - först ponnytravlicens sen ungdomslicens...

På lördag får i alla fall en debutant chansen.

En ung tjej med ungdomslicens tar båten över till Gotland och får köra två lopp - en riktigt fin häst och en som presterat mindre. Hoppas faktiskt på en ketchupeffekt i första loppet, där travtränaren själv kör. Kanske får han se sig omsprungen på upploppet av debutanten, om inget händer som inte får hända på Cirkus Skrubbs. Det vore kul!

Hovtramp/Ilse - genomgång av spårhållning

Bakgrund på debutanten? Började med ponnytravlicens i Solvalla Travskolas regi, 15 godkända provlopp från alla spår, samt teoriprov. Fick köra ett par omöjliga ponnylopp med bra resultat (russ.)

Den här tjejen jobbade extra hos en fabrikstränare som helgavbytare, för att ha ”råd” med ungdomslicens och hoppade även in ett antal veckor under värsta väderperioden, som kusk i fortkörning hos samma storstall, där även yngre hästar fick testas i sulkyn. Ungdomslicens införskaffades för dyra men förståeliga pengar, med lånad häst, som kördes in till provlopp alla gånger utom en, precis i slutet av den viktiga utbildningen. Det får inte ens hända! Oj, vad gör man när häst saknas? En snäll bekants bekant körde in sin häst till Solvalla, och licensen räddades.

Sen var det slut på det roliga. Licensen brände i fickan och sommarjobb med enbart tillgång till ett par kallblodshästar led mot sitt slut. Som ung ger man nästan upp hoppet. Men, det finns snälla människor även i travsporten. Lite intervallträning blev det i alla fall med den häst som ställde upp när ”häst saknades” i licensutbildningen.

Hovtramp - licensutbildningen på Solvalla

Köra häst är nödvändigt underhåll för att behålla kuskform. Förhoppningsvis räcker den kompetens som införskaffats till debuten i sulkyn. Mer kan man inte göra som ung och hästlös.

Viktigast inför lopp på lördag? Strunta i allt runt omkring, fokusera bara på hästen. Om konkurrenter skriker att du ska flytta på dig, håll bara ditt spår och titta rakt fram. Om de skriker ungjävel eller vafanhållerdupåmed, ignorera, ta det efteråt, på rätt ställe.

Code of Conduct (uppförandekod) har inte precis fungerat under sommaren på den här travbanan och värst har ett par gästande proffs varit. Svåraste läxa på lördag, fokusera bara på din häst, var uppmärksam, här kan allt hända och lyssna bara på dig själv.

Lycka Till!

Hovtramp/Ilse

 

 

 

Gula kavajer

 

Derbydags, de gula kavajernas söndag!

Nu gäller det bara för Jägersro att införskaffa kavajer i alla storlekar, annars kan det gå som 2015, ett par storlekar för trång kavaj för tränaren Svante Båth. Så härligt att det finns ett lopp för endast svenskfödda hästar! Ursprung Sverige. Inte ens rasistiskt, bara så välkommet!

Foto: Kanal75/TR-Meida - hästskötaren får den lilla kavajen!

Den ständiga frågan är, vilket Derby minns du bäst?

För oss som var födda när Bo W Takter vann med förvandlingsnumret Micko Fripé 1983 är svaret givet, men jag väljer ändå 1993, Ina Scot och Kjell P. Dahlström, av flera olika skäl. Framför allt för att Ina Scot tävlade mot grabbarna, och inte i Derby-stoet.

Foto: Hovtramp/Lasse - 1993 Jägersro, Ina Scot värmer

Vilken hästkarl han var Kjell P och vilken historier som uppstod runt Cirkus Scot, men framför allt - vilken häst! Så glad att vi var där, just då!

Foto: Hovtramp/Lasse - "Vevve" värmer...

Fortfarande riktigt synd att Vevve, Veronica (ursprunglig skötare till Fina-Ina) inte fullföljde ”Dagboken” om Ina Scot. Bara aska kvar.

Runt en annan vinnarhäst av Trav-Derbyt med tillhörande tränare/kusk finns en helt annan historia, men den är inte rumsren även om den är preskriberad, ojojoj, skrattar än idag!  Vilken story, en bandtraktor av kvinnlig modell stark som en björn, en förskräckt följeslagare (jag) och en mycket motspänstig tränare/kusk som inte ville gå och lägga sig på natten före Trav-Derbyt.

Årets Fyraårs-drabbning i Derbyt visar upp en startlista som påminner om Goliats kamp mot jätten. Åtminstone för en deltagare, resten är säkert formade både i mördarbackar och mängder av stenhårda intervaller. En lycklig häst gick istället på utedrift med kompisar, luktade på blommor och hade ett behagligt liv. Men nu är det dags, jag hejar på dig!

Robert Bergh fick med hela tre hästar i loppet (Hail Mary, Power och Västerbo Lexington.) Tre gula kavajer hänger redan i Berghs garderob, som Hilda Zonett, Remington Crown och Tsar d´Inverne hämtat hem.

Svante Båth har travat in två gula kavajer tidigare (Poochai och Conlight Ås) och har Global Adventure och Bythebook i startfållan på söndag. Stackars Daniel Redén har för en gångs skull bara en enda chans att få en gul kavaj, med Don Fanucci Zet. Är man van att bara ”ställa ut skorna” och hämta prispengar åt stall Zet så blir nu detta examen, efter uttagningsloppet till Derbyt. Brixton Medical och Stall Zet behöver nog inga prispengar, men de behöver ljuset från vinnarcirkeln och historieböckerna.

Foto: Hovtramp/Ilse - Johan Lejon som alltid "klarar sig själv."

Timo Nurmos laddar Champ Lane, han har tidigare två gulingar i garderoben (Beau Mec och Readly Express.) En häst var i styrkeprovet har tränarna Adrian Kolgjini – Union Face, Johan Untersteiner – Guzz Mearas, Wilhelm Paal – Usain Töll, Jerry Riordan – Aetos Kronos och så ”himmahästen” Galantis som Johan Lejon putsat upp och är min favorit i loppet. Med enbart fyra hästar i stallet och under många år framgångsrik på ett gediget och ödmjukt sätt, inte så vanligt nu för tiden precis. 2011 blev Johan Lejons Deuxieme Picsous 2:a i Derbyt efter Beau Mec. Dags för GUL kavaj!

Champ Lane är den minst rutinerade hästen med nio starter. Fyra av tolv finalister (Bythebook, Global Adventure, Aetos Kronos och Union Face startade redan som 2-åringar, kan vara intressant att veta att de ”överlevt” så hårda och penningstinna lopp som Svampen i Örebro och Uppfödningslöpningen.

Mest uppmärksammad ”lånekusk” ? i startfältet är nog Magnus A. Djuse (20 årig lånekusk) som åter kör Aetos Kronos åt Jerry Riordan. Tränaren som sällan verkar bry sig vad press och media gafflar om. Styrningen i Jubileumspokalen till trots, sitter han nu där igen Magnus A Djuse, i det största svenska loppet för 4-åriga hästar. Spännande.

Rikard N Skoglund (lånekusk) kör också för första gången i Derbyt, Västerbo Lexington åt Robert Bergh, förhoppningsvis går ett sent flyg hem på Derbykvällen, och hästen inte heller blir så ”het” att den måste strykas. Wilhelm Paal (Usain Töll) är ingen duvunge varken som kusk/tränare och har ju Elitloppsvinst som största svenska merit i bagaget.

Hovtramp/Lasse

Mats E.Djuse lånekusk (hur många är dom!) kör också första gången i Derbyt, Galantis, och fan ta honom om han kör galopp med mitt Derbyhopp. Men, den här Djusen ger ett samlat intryck och förivrar sig sällan som lånekusk. Tråkigt att veta, är att ingen kvinnlig kusk vunnit Derbyt, och så blir det inte i år heller, en ren gubb och killträff. Samma visa när det gäller för Sto-Derbyt, inte alls lika påhejat av press och media, bara lite sådär pliktskyldigast i alla enkelhet, typ liksom.

Fakta för travnördar:

Jägersro är förknippat med Trav-Derbyt sen 1933, men från 1934 till 1953 turades Jägersro och Solvalla om att hålla travfesten. Under 1954-1965 var även Åby inblandad som en av tre travbanor. Från 1966 blev det ordning och Derbyt samt Derbystoet körs på Jägersro. Distansen i loppet har skiftat och har även startats med voltstart vissa år.

Vilka hästar minns man direkt från Derbyt?

Hovtramp/Lasse - Maharajah

I modern tid: Ina Scot, Queen L, Maharajah, From Above, Victory Tilly, Readly Express och varför inte Who´s Who.

Från stenåldern? Gay Noon, Big Spender, Grain, Atom Knight, Jet Ribb, Conny Nobell, av diverse olika anledningar…

Hovtramp/Lasse - Conny Nobell

Snart söndag, håll ut!

Hovtramp/Ilse

 

Tömhalt, hänger på en töm eller helt enkelt halt!

 

Man blir så trött. Där sitter ex-tränare i Trav-Tv och ”bedömer” starthästar som tömhalta. Det var något nytt, även om många småskavanker värmer ur hästarna innan start. Precis som hos elitidrottare på två ben finns det nästan alltid lite träningsvärk eller småblessyrer kvar sedan senaste start eller träningsjobb. Men, skillnaden är stor mellan halt, orent trav och lite knyckig de första minuterna på banan.

Foto: Hovtramp/Lasse

Klart underskattad vägledning i jakten på hältor är huvudstången, som tvingar hästen att springa ”rakt.” Visst finns det orutinerade unghästar som vill springa iväg ut från travbanan, var så säker på att alla hästar hittar till närmsta grindhål!

Huvudstång på utsidan av huvud hjälper hästen att hålla rakt spår, men är inte den ultimata lösningen, oavsett problem. När huvudstången sitter på insidan av hästens huvud, mot innerplan, undrar man ju om den är sugen på att bada eller kanske beta på innerplan, här ligger en hund begraven (ibland en hel kennel.)

Under ett travår i Sverige genomförs ca 100.000 travlopp, alla dagar utom julafton tvingas de stackars lånekuskarna upp i sulkyn, samt en och annan tränare-kusk. I djurskyddet finns välformulerade värdegrunder och på travbanan står Jordbrukets anställda banveterinär och ska besiktiga samtliga starthästar vid tävling. I klartext ca 2 sekunder per häst.

Till hjälp finns travbanans funktionärer och ekipagekontrollanter, som förväntas upptäcka all olovlig och bristfällig utrustning som snurrar runt på veterinärvolten före defilering. Svensk Travsport och ATG har en gemensam policy att hästens välbefinnande ska gälla alla aktiva, kortfattat att hästarna ska vara i tävlingsmässigt skick. Banveterinär har lika stor makt som en befälhavare i krig, om banunderlag eller sträng kyla råder kan banveterinären stänga ner hela härligheten, utan att travbanans styrelse eller ATG med sina spelmiljoner i omlopp kan göra ett enda dugg åt situationen.

Stryka hästen från lopp kan både banveterinär, tränare och måldomare göra, men oftast godtas kuskens förklaring om hästens författning och den tillåts starta. Vid otillräckliga prestationer i lopp eller orent trav, kan både måldomarnämnd och bandomarnämnd sätta startförbud på hästen, normalt tio dagar, och även begära friskintyg från veterinär. Häst som får startförbud behöver inte ens vara diskad (diskvalificerad) och kan ibland både ha fullföljt lopp och fått en prisplacering.

Statistik från Svensk Travsport visar att under ett (utvalt) år utfärdades ca 2.500 startförbud hos ca 101.250 startande hästar. Mycket kan hända i lopp, som gör att hästen får startförbud. Kanske trampar på en vass sten (som inte borde legat där) får grussprut från framförvarande ekipage, stenskott i pannan eller bara ”stannar” i loppet eller uppträder på ett avvikande sätt. Nyligen stod en häst helt still på banan, gick inte att rubba en centimeter, istadig och slapp starta. Men åt andra hållet gick det bra, den fjädrade iväg på lätta ben ut från travbanan. Hade fått nog?

Foto: Hovtramp/Lasse

Undersökningen visade att 480 hästar fick mer än ett startförbud, 90 hästar fick tre eller flera startförbud. Nio hästar fick startförbud fem eller fler gånger, då undrar man ju hur långt de hade till en veterinär?

En häst fick startförbud i åtta av nio starter för orent trav, men inte en enda gång krävdes friskintyg! Här kan man inte nöja sig med några värdegrundsfloskler, Svensk Travsports hästvälfärdsavdelning måste vakna och agera om inte travbanorna har förmågan. Om det finns någon lucka att täppa till, kan man ju börja med att banveterinär eller domare/måldomarnämnd får ta del av antalet tidigare startförbud, innan tävlingarna.

Då kanske veterinären kommer närmare hästen. Startförbud är bara ett komplement till uppgiften att bedöma hästarnas dagsform, vilket i första hand är banveterinärens uppgift. Ibland blir folket runt hästen arga när den får startförbud, men oavsett senare diagnos är en hälta alltid en halt häst. Just då.

Hovtramp foto/Ilse (privat bild obduktion)

Allt går inte över av sig självt och ibland hjälper det inte ens att vila eller skicka hästen på badsemester (simträning.) Gaffelband och böjsenor är ingenting som ”försvinner” och kan knappast underhållas av stjärntränare, såvida de inte har specialkompetens i anatomi och en italiensk veterinär i selkammaren. Den typen av skador kommer ofta tillbaks, vilket också har en vetenskaplig förklaring. Det gäller att hitta nålen i höstacken.

Iso-problem”, skriver forskarna i Svensk Veterinärtidning nr 11, 2017, när de presenterar en studie om hälta och hältdiagnostik.

Klipp: Korrekt och pålitlig hältdiagnostik är grund för adekvat behandling. Visuell bedömning av rörelseasymmetrier vid låggradig hälta har visats vara mycket svår och veterinärer är ofta till och med oense om vilket ben hästen är halt på.

Om måldomarnämnd eller banveterinär strukit hästen av veterinära skäl gäller startförbud i 20 dagar, räknat dag efter aktuell tävlingsdag. Måldomaren har rätt att förlänga startförbud eller kräva friskintyg före nästa startanmälan. Vilket nästan aldrig händer.

Här uppstår problem två - dels ur hästens synvinkel och framför allt, vilka är de där som sitter i måldomartornet och vilken kompetens har de i anatomi och träningsfysiologi? Eller helt vanlig tränings och tävlingsvana.

Och vad händer om du trotsar domarnas och banveterinärens beslut?

Man får på sina håll i landet tydligen vara glad om sittande deltagit i den 2-dagarsutbildning som finns i Silvergrisen. Här haltar det betydligt, så till den milda grad att ponnyfolk och diversearbetare i travsporten utför sysslorna på sina håll. Arbetslivserfarenhet och rätt spetskompetens borde vara policy i alla domarsammanhang, övervakat av Svensk Travsport.

Det händer något i precis vartenda travlopp, och domaren dömer.

Hovtramp/Ilse

Ett, två...kör!

 


Hovtramp/Lasse

Startkommandot är bland det bästa vi travnördar vet, men det finns givetvis gränser. Nu tänker jag inte gnälla igen om alla dessa urvattnade V75 tävlingar och uteblivna jackpottor, nu handlar det mer om hästar av kött och blod.

Visst är det spännande varje gång en häst man ”känner” startar, men hur spännande får det vara enligt reglementet? Är inte djurskyddet i vissa sammanhang lite osynligt? På den gamla goda tiden fick inte travhästar starta om det inte gått fyra dagar mellan loppen, ett minimum för muskulatur och trötthet att återhämta sig.

   

Slaggprodukter från ansträngning blir givetvis kvar, såvida inte hästen tillåts vila minst 7-10 dagar. Detta är under normala förhållanden, utan påfyllning bakom stängda dörrar, dopning, stötvågsbehandlingar, vibrationsgolv och ”syretunnor.”

Dåtida hälsokontroller (Solvallas tränare/stall) en gång i månaden, var absolut ett bra initiativ. Där sprang vi runt på stallbacken, tätt efter någon av docenterna, med blodrör, väskan full av vitaminer och veterinärutrustning. Alla gårdar i Solvallarähjongen fick påhälsning en gång i månaden. Självklart hann inte alla hästar gås igenom lika noggrant, det finns ju alltid behov som måste prioriteras, sen fanns det ju ”stjärnor” också. Men många remisser skrevs det och röntgen var fullbelagd nästan jämt. Sämsta "misstag" under dessa år var nog ändå när ett travsto fölade efter lopp, hur i hela friden gick de månadskontrollerna till? Förhoppningsvis skrev ”vi” en kreditfaktura till hästägaren.

Hovtramp/Ilse

Tidigare krävdes det 4 dagar mellan hästens starter, sen krympte det till 3 dagar och nu kan man i princip sova över på banan och starta med två dagars mellanrum, bara det finns lopp…

Reglerna är betydligt generösare idag, 2 kalenderdagar mellan starter har godkänts av Svensk Travsport. Vad Djurskyddet (Jordbruksverket och Veterinärförbundet) tycker om saken går inte att utröna. Svensk Travsport har inte heller någon systematisk kontroll av hästar som startar tätt, men ST:s veterinär har tidigare uttalat sig, och tyckte då att det krävdes minst en vecka för återhämtning.

Hovtramp/Lasse

Det finns ett räkne-exempel som just nu är aktuellt, utan att nämna några namn. Alla får göra som de vill med sin häst, så länge de följer reglementet.

Brunte (född 2009) har startat 127 ggr och är van att arbeta. I lördags startade han på V75 i Sundsvall, Bergsåker loppet gick vid fyratiden på eftermiddagen. Då hade han rest i transport (avståndskarta) i 17 mil uppskattat till 2 timmar och 26 minuter om allt fungerade utan kiss och korvpaus. I loppet blev han oplacerad, men nuförtiden får ju alla hästar 500 spänn som startar (skattetekniskt…)

Dessvärre fick husse 500 spänn i böter för att foten inte var i fotstödet och 2000 i böter för övrig felaktig drivning (brukar vara när kusken guppar i sulkyn…) och så lite avstängning (12-25/9) så då får förhoppningsvis Brunte vila! Sen ska man ju tillbaks hem från travbanan också, alltså 17 mil igen, och Brunte fick väl med lite tur sin kvällshavre runt halv elva på lördagskvällen.

Hovtramp/Lasse

Söndag hinns inte så mycket med, kanske möjligtvis byta skor och lukta lite på blommor. Måndag kan vi glömma, för nu blir det båt till Visby (Skrubbs) eftersom tisdagens tävlingar börjar 12.20 (första lopp.) Mellan boxen hemma på gården och Visby är det 48 mil, via E4, Nynäshamn och båten över till Visby. Resan tar 7 tim och 6 minuter. Sen ska ju Brunte hem igen också, 48 mil efter loppet, men det blir en senare historia.

Förhoppningsvis galopperar han inte i loppet, det finns inga galopper i programraden och han verkar vara en hyvens trevlig och skötsam travhäst.

Facit: Onsdag morgon är Brunte trött efter sina starter lördag 16.20 och tisdag 12.20, resorna i transporten har sammanlagt blivit  130 mil, 18 timmar och 32 minuter.

Halvrad i program (tomrum) anger att programmet inte ens hunnit tryckas sedan senaste start. Vissa tränare får bättre resultat med täta starter, men rent fysiologiskt och biologiskt är två dagars mellanrum inte att rekommendera. Vi säger Lycka Till och tittar givetvis på loppet.

Hovtramp/Ilse

En jeppe för mycket...

 

Hovtramps arkiv

Bara för att MeToo är över får man inte bära sig åt hur som helst, inte ens i travlopp. Travsport är spännande, svettigt och handlar om att komma först till mål. För ”lånekuskar” är det extra viktigt att komma först eftersom annars blir de utan lön, förutom en liten uppsittningsavgift.

Hur duktiga de än är och vilket fantastiskt resultat de än levererar, borde det ingå en social kompetens, och bli konsekvenser när de skriker och domderar under loppens gång. Det börjar i ponnyloppen och slutar i Elitloppet. Ska vi ha det så? Kan inte tänka mig att dessa påhopp skulle få förekomma i privata näringslivet, och borde inte få fortgå i svenska travlopp heller.

Den tystnad (tystnadskultur) som råder hos funktionärer vid travbanorna och den skrämseltaktik som vissa måldomartorn utövar bland de aktiva (vem vill ha böter nästa gång?) gör att knappt ingen vågar berätta vad som sker på stallbacken och under loppens gång.

Ibland skriks det för högt, så att även publik eller funktionärer på travbanan hör vad och vem som skriker åt någon i samma lopp. Visserligen en konkurrent i gaphalsens värld, men lite vanligt jävla hyfs måste man väl kunna begära av dessa ”stjärnor” - oavsett om de kör den av press&media uppskrutna favoriten eller någon vanlig ”bonnhäst”.

Arkivbild EAP/Einar Andersson

Med en lång bakgrund i travsport har ju åtskilligt upplevts, men den utveckling som skett senaste år (spödrivning och stress) är varken nyttig eller trevlig. Ibland önskar man att hästen hade gett tillbaks direkt efter loppet, ett litet näpet bett i armen sådär, vem ska då bötfällas?

Dagens ”lånekuskar” har varken tid att värma hästen, skritta tillbaks till stallet efter lopp eller kunskap om hur en normal konversation med tränaren bör låta, den enda personen som vet vad hästen kan den dagen och dessutom lånar ut den. Varför? Hästägaren vill ha en "lånekusk" som har mer rutin, och denna grupp kör dygnet runt på alla travbanor och kan varandra utan och innan.

Med pisken i hand kutar de populäraste lånekuskarna runt på travbanan och smittar av sin energi och stress på alla runt omkring. Det finns några få undantag, men just de lånekuskarna har haft både en mor, far och en riktig tränare som uppfostrat dem.

Senaste högljudda diskussion hände under V75:s Derby-uttagning och borde ha gett en ordentlig uppsträckning av ”jeppen” som under kravlandet på utsidan i ”dödens” skrek flera minuter, alla kuskar kunde förmodligen se och höra vad som utspelades.

Detta kära Svensk Travsport faller under Code of Conduct, som ni själva skapat. Hur många har ni uppfostrat sedan regeln/paragrafen tillkom? Det som händer när någon kusk skriker sig blå är att både omkringvarande ekipage och utsatta kusk blir lidande. Travhästar är känsliga djur och uppfattar det mesta runtomkring, energin i form av ett åskmoln och den gastande, elaka rösten som inte ger sig!

Under en enda vecka har detta alltså hänt två gånger, på Jägersro och Skrubbs, vilket är en gång för mycket! Just den här ”jeppen” har ingen som helst respekt, varken hästar eller travfolk i gemen, har inte ens insikt om vem som har kompetens och vem han hade kunnat lärt sig något av. Både hästmässigt och hur man uppför sig.

Samma pajas körde en fantastisk häst som travat 10-11-tider men just den travdagen hade en dålig dag, då tidigare tränare/säljare glömt berätta att hjärtmuskelinflammation ingick i köpet. Istället för att vara tacksam för att bli utvald att få köra den här 600.000:- hästen kom en svada efter loppet om (sammanfattat) vilken iskall tränare och häst han kört lopp åt. Idiot, som Bosse Östman brukar säga.

Den här jeppan borde ha läst på, skrapat med foten oavsett sitt eget resultat, men var väl i sitt tidigare liv alltför upptagen med att försvara sig själv och sin tidigare arbetsgivare, efter att ha lekt med elaka elpinnar.

Någon egen karriär som tränare var ju inte att tänka på, så då fick det väl bli det lättvindigaste då, lånekusk. Resultaten i sulkyn är strålande, så länge han uppför sig och stänger käften. Den här gången blev jag tillräckligt arg för en blogg, och har fog för påståenden även vid faktagranskning och källor.

Förhoppningsvis får riktigt travfolk upp ögonen för vilka lånekuskar som är seriösa och vilka som ”skiter i allting.” Min förhoppning är att även stortränare slutar anlita dessa avarter, de är v(ä)rkligen ingen bra reklam för travsporten.

Hovtramp/Ilse

Svenskt rekord i omstarter?

 

Cirkus Skrubbs, åtminstone för en dag...

En av mina favoritbanor ända sedan ”Uffe-tiden” tidigt 80-tal, trots dåvarande banveterinär Ringmar som hade ett ont öga till fastlandskuskar och ”körde ut” hästarna i parti och minut. På den här tiden fick lärlingarna ofta åka iväg med starthästar till mindre travbanor, och körde betydligt fler lopp än idag. Före lånekuskarnas inträde på ovalen.

Hovtramp/Lasse

Att åka med starthästar till ön var som ”semester” jämfört med att sköta tio passhästar i hemmastallet. Skrubbs gamla utestallar fungerade alldeles utmärk, hästarna såg varandra och alla med häst-ärenden pratade med alla. Nästan som att åka utomlands.

Hovtramp/Ilse

Vilken ovanligt ovanlig travdag det blev måndagen 24 augusti! Frågan är, har detta någonsin hänt tidigare? Måste vara svenskt rekord i omstarter under en travdag?

Fint väder på Skrubbs, många tillresta med båt från fastlandet och nya gästboxarna fyllda. Stallbacken var full av spankulerande ”lånekuskar” i väntan på utlånande tränarnas hästar, färdiga att göra upp om prispengarna. Jodå, det fanns enstaka hemmatränare och ”hemma-lärlingar” (17 stycken av 33 möjliga) som själva satt i sulkyn, inklusive ”hemmakuskar” som körde som lånekuskar åt kollegor. 105 hästar fanns i programmet, innan det som inte får hända hände.

Hovtramp/Lasse

I lopp 3 började eländet. Att travbanan över huvud taget använder voltstart från distansen 1620m är en gåta, då bankroppen just där är alldeles för SMAL för att vid fullt lopp alla hästar ska få plats.

Efter TIO omstarter, släpptes den ELFTE starten iväg. Då hade fyra hästar redan körts ut för att ha orsakat omstarter, av olika anledningar. Lånekusken Rikard N Skoglund ströks med favoriten, efter två orsakade omstarter. En annan tillrest lånekusk ströks med hemmahäst efter materialfel (fördröjning av start) och två orsakade omstarter, ytterligare hemmahäst med lärling ströks efter att ha fått en omstart (för tidig) och därefter fällts för att ha ”släpat” i starten, med alternativet att ha kört ÖVER nr. 2 i loppet, som ledde volten efter att nr.1 blivit utkörd och STOD HELT STILL på banan när starten gick.

Har inte måldomarna koll på vad som händer i loppen? I detta fall borde omstartsanledning legat på en helt annan kusk. Kuskarna i andra volten skrek åt varandra – ta upp! För att undvika en ketchupeffekt och krock, så vad väljer du som kusk? Valet var att ”ta upp” …och bli utkörd. ?

I 6:e omstartsförsöket var en av kuskarna redan halvt utmobbad av skrikande ”kollega” i loppet. Att funktionärer i gul väst vid startvolten inte reagerade är en gåta! ALLA kuskar i loppet hörde de uppretade, upprepade kommentarerna till speciellt denna kusk! - åk hem din tjocka djävel till fastlandet, köp en ny dress innan den spricker… var väl den snällaste kommentaren.

Oprofessionellt och osportsligt av licensierad A-tränare att bete sig på detta sätt i ett LOPP, även om just den ”gästkusken” inte åkte ut förrän efter 6 omstarter. Tilläggas skall, att den som borde fått en reprimand från Svensk Travsport och avstängning från Visbys måldomartorn för olämpligt uppträdande, inte heller hör hemma på ön.

Efter 30 (trettio minuter) kom sedan 11:e startförsöket igång, minus 4 hästar och förmodligen en rejält ledsen (utmobbad) kusk. Den som borde stängts av för olämpligt uppträdande hade nr. 8, så kan ni själva ta reda på vem det var, vid intresse. Här behövs en rejäl uppsträckning!

Som om detta inte var nog, blev det 5 omstarter, sjätte släpptes i ytterligare ett lopp. En omstart berodde på ett tekniskt fel, i klartext någon i tornet som hade pekfingret på knappen för laserstrålen för tidigt.

Efter fyra försök att komma iväg i detta lopp körde två lånekuskar ut från travbanan, av olika orsaker. En skyllde på för ”het häst” alltså stressad och ej i tävlingsmässigt skick (kusken skulle nämligen med flyget, och det gick bara ett flyg tillbaks…) Samma häst fick inte brukliga 10 dagars startförbud, och startar 1 september igen på Gotland. Grattis.

Häst nummer två som ströks i det här loppet (kusken körde ut efter fyra omstarter) hade bara en enda orsak, omstarterna (11 + 4) hade försenat travdagen, och kusken hade viktigare uppgifter dagen efter och fick springa med sin inköpta flygbiljett. Påpekas skall att denna kusk normalt är både trevlig och gör sitt jobb, han bad om ursäkt i Travronden/nyheter efteråt och ljög inte som vissa andra gjorde. Båda hästarna ströks under paragraf övrig, med startförbud 24/8-24/8. Då återstår frågan, vad fick kuskarna? Saft och bulle? Klapp på axeln av kompisarna i tornet? Vad säger man?

Att starta på Gotland för en hästägare/tränare från fastlandet är ivisserligen frivilligt men det är nte gratis! Hur kul är det då att inte ens kunna få en ny kusk i loppet där kuskarna smet. Reglementet säger att kusk måste i såfall finnas före defileringen. Nämnda två smitare borde haft en armbandsklocka och redan innan defilering förklarat situationen.

Hovtramp/Lasse - inskrivningen, enliten mysig stuga...

Det gick omkring flera ”kuskar” på stallbacken som kunde ha hoppat in och kört i loppet. Vad kostar det att starta på Gotland om man bor på fastlandet? Anmälningsavgift till loppet, transport och bensin till resan, båtbiljett tur&retur, gästbox på travbanan, utselningsavgift till hästskötare, hotell för tränare/hästskötare, och förhoppningsvis INTE uppsittningsavgift för lånekuskarna, de som avbröt starten och körde ”hem.” Förstapris i loppet 12.000:- Räcker inte till semestern ens vid vinst.

Det enda som är tur i oturen, är att det kommer nya lopp! Behov finns efter en del kontakter och kommunikation med banan av uppgradering i vissa sammanhang, både rent tekniskt och reglementsenligt. Att sitta i ett domartorn är ingenting man lär sig på en kafferast och alla är inte ens lämpliga för en sådan uppgift. En liten grävskopa vid 1620m för att bredda banan vore inte heller fel, så att dylika misstag inte upprepas. Ekonomiskt alternativ är att enbart starta loppen från 1620 med startbil (autostart.)

Det är roligt nästan jämt.

Hovtramp/Ilse

 

 

  

Man tar seden dit man kommer...

 

Eller hur? Att smälta in i omgivningen förenklar alltid livet betydligt. När man flyttar utomlands är det värdlandets regler som gäller, utom i Sverige. Har rest och trampat både sand, sten och gått med kameran på huvudet i vatten. Många utlandsreportage blev det under lång tid och har även bott utomlands ett par år och vet vilka krav som finns outtalade.

Hovtramp/Lasse

Vilket inte betyder att jag klappat händerna åt folk som amerikaniseras över en natt, offrar hästar i parti och minut och umgås med halvkriminella för att komma först i lopp. USA är inte Sverige när det gäller att med alla medel komma först i mål. Varken när det gäller spödrivning eller legal medicinering och påfyllning i hästarna, inför och efter start. Exsvenskar som får extremstora framgångar i USA, passar förmodligen bättre där än i Sverige. Allt är ju större i USA, till och med blåbären.

Har inte någon respekt för människor som dopar och fuskar, oavsett om de upptäcks eller inte. De som ljuger för att skaffa sig fördelar eller tänjer på hästarnas medicingränser utan skrupler, har för länge sedan sålt taskan till räven.

I Trav-bubblan vet många vad som sker bakom kulisserna, men få vågar ta striden. Den som vågar anmäla någon eller något får ofta mobben emot sig. Ett antal ouppklarade anmälningar finns fortfarande på bordet i Hästsportens Hus. Med tiden glöms de bort och förhoppningsvis slutar just den tränaren att piska hästarna så att ”någon ser.” Fast tycka går bra, nätets osociala media översvämmas av folk som minsann vet, utan att ha deltagit eller ens varit i närheten av just den händelsen.  

Travronden rapporterade 21/8 om populär svensk ”over there” som tyckte att 15 dagars avstängning och 500 dollar i böter skulle överklagas. En ”skitgrej” enligt tränaren. Positivt dopningsprov efter lopp med Fenylbutazon, kallas även ”Bute” och används som popcorn i USA.

Här behövs lite snabb uppdatering i tränarutbildningen om biverkningar. Fenylbutazon är ingenting att leka med. I Sverige är karenstiden 96 timmar, men något extra dygn fram till start skadar definitivt inte. Antiinflammatoriskt, febernedsättande och smärthämmande, alltså alla egenskaper som dopning handlar om.

Apoteksservice AB visade i sammanställning 2012 att endast Metacam (en potent drog) är mer använt på häst än Fenylbutazon. Som passus kan nämnas att ett par hästar även dött av preparaten, med konstaterad toxisk reaktion. Läkemedelsverket listar varje år anmälda biverkningar, 2013 rapporterades 66 hästar ha fått biverkningar, där både Metacam och Fenylbutazon ingick.

Hambovinnaren 2020 (Ramona Hill) har en tränare som knappt någon kan ha missat, Tony Alagna. Inte nog med att han sålde ”Proppen” och ett gäng andra hästar till Sverige, förhoppningsvis är bara en enda nervsnittad. Alagna har nyligen fått både böter och avstängning för dopning med Gabapendin (ett humanläkemedel) förbjudet på häst och finns inte ens listat i USA. Har vätskedrivande egenskaper och används mot epilepsi och nervsmärtor. (Nu klingar det en klocka!) Alagna var också den travtränaren som blev av med 2:an i Elitloppet 2006, när Lets Go var dopad med Hydroflumetazid.

Hovtramp arkivbild, dopingprovtagare...

I Sverige tas ca 3.600 dopningsprov om året, alla vinnare i Rikstotolopp testas, samt åker ST:s vet.avdelning ut på gårdar objudna och tar prov hos tränarna hemma i stallet. Ridsporten tar ungefär 400 prov per år och i ponnysporten dopingtestas ca 50 per år.

Hästforskningen testar både hästar och preparat, Dopningslaboratoriet samarbetar med Frankrike och England. Peter Kallings/ATG forskade mellan 1997-2002 på bland annat Fenylbutazon, Morfin, Bikarbonat och Kreatin. Dessvärre ligger fuskarna oftast före dopinglabben, ett exempel är Kobolt och bloddopning. Tidigare gick en våg av DMSO och Tildren genom Sverige, men med förbättrade metoder som vet-scanning och ”hårprover” upptäcks fler dopingfall än tidigare. Hårprover som många skrattade åt tidigare.

Forskarna har i EPO sent omsider hittat en testmetod som skiljer kroppseget från syntetiska tillsatser, SLU:s MaIIa-test. EPO/Erytropoetin hormon produceras i njurarna och stimulerar bildandet av röda blodkroppar, just det som doparna är ute efter! Blodbrist, njursvikt och vissa cancerformer var andemeningen med EPO, innan skidåkare och skrupellöst hästfolk fick tag i medlet.

Ska vi ha det så här? Lite böter, avstängning och sen är allt glömt och Travsporten vänder blad. I sämsta fall annuleras både avstängning och böter. Det beror helt på vem som sitter i domarbåset. Nä, jag skojar inte.

Att ständigt bli uppkopplad till länder där piskorna viner över travhästarna, för att ATG ska fylla på i bankfacket, inte kul. Man behöver inte titta. Men, är det etiskt och moraliskt rätt att ideligen rapportera om ”svenskar” som utvandrade för 30 år sen och inte ens är svenskar längre.

Eller spela på lopp i exempelvis Australien, USA, Kanada, när Europa har helt andra regler för både hästhållning, medicinbruk och spödrivning. En samvetsfråga. Jag vet i alla fall vad jag tycker.

Hovtramp/Ilse

Lev nu dö sen!

 

Hovtramp/Lasse

Den som köper häst (oavsett ras och användningsområde) köper alltid ”grisen i säcken.” Köpesumma är minsta utgift, var så säker. Den som lyckas krångla sig igenom licensutbildning, kusk eller ryttare, A eller B-tränarlicens, jobbar som körkusk, lärling hos A-tränare eller hästskötare (med/utan licens) lever samtliga ett farligt liv. Såvida det inte finns en egentecknad försäkring, utanför travsportens box.

Hovtramp/Ilse

Försäkringsbiten är idag ett ”mission impossible” med finstilta klausuler, force majeur och avslag för ersättning, oavsett om det är hästen eller kusken som dör eller ”nästan slår ihjäl sig”. Som juridiskt ombud under många år har de flesta situationer upplevts, med både två och fyrbenta individer, ibland ända upp i Tingsrätten. Enda tröst, varje nytt fall är lika utvecklande och lärorikt. Man slutar aldrig förvånas.

Hovtramp/Lasse

Statistiskt sett sker ca en olycka per månad, men det finns ett enormt stort mörkertal! Alla de som inte orkat, är för skadade/sjuka, inte vet hur man skriver en överklagan med gipsade händer, eller vart man vänder sig när olycka sker.

Hovtramps arkiv

Hästägare slussas runt mellan travbanor, försäkringsbolag och Silvergrisens handläggare, utan att få någon konkret hjälp.

Skadade aktiva kryper ihop i fosterställning, väntar ut värktabletterna och hoppas att det finns någon enda vänlig själ som kan sköta stallet och hästarna några dagar. För längre än "några dagar" är inte hästfolk borta från hästarna. Försäkringsbolagens få ”utbetalningar” sker utan att ens redovisning av olyckstillbud finns samlade hos Svensk Travsport, det finns inget intresse för deras egen riskfyllda bransch. Däremot är totalsumman av ersättningar mycket intressant, då den påverkar kommande försäkringspremier. Fakturera mera utan att leverera.

 

Här kommer facit från 2018 och v(ä)rkligheten.

När det gäller egenföretagare (avbrottsförsäkring) togs den bort då premierna blev för höga, så den får man sköta på egen hand, precis som i alla andra branscher (ST:s chefsjurist Göran Wahlman.)

Avbrottsförsäkring!

Borde upphandlats allra först, avbrott i stallet? Ingen som vattnar, fodrar, släpper ut hästar, mockar när aktiva hamnar på sjukhus. Alla är inte fabrikstränare med väntande personal, långt ifrån.

Avbytartjänst borde ha skett via Svensk Travsports försorg, till ett vettigt pris eller subventionerat pris för A-tränare med hjälp av ATG:s bankfack. Det borde också (för länge sedan) ha funnits en avdelad handläggare på ST, som tar emot och hjälper till vid behov, när olyckan varit framme. Nä, det räcker inte med en blankett!

Tre, fyra kanske fem aktiva utan egen verksamhet, borde avlönas som avbytargrupp av ST, tills försäkringsbolaget betalat tillbaks. Hästskötare som står beredda att rycka ut, oavsett vem som drabbats.

Hovtramp/Ilse

Precis som avbytargänget i mjölkfabriken, hur skulle det gå om korna stod där sprängfyllda med mjölk i juvren, utan att en enda tvåbent dök upp?

Genom licens (behörighet) är A-travtränare försäkrade till viss del (en licens/och en försäkringsdel) men långt ifrån tillräcklig! Vilket övervägande del av proffsen inte har den blekaste aning om. Förrän olyckan är framme. Olycksfallsförsäkring i licensdelen täcker viss kostnad för vård och medicin, samt finns en invaliditetsersättning vid bestående men (efter fem år.) Som du givetvis får bråka dig till och kan få viss ersättning för, om du har tillräckligt med pondus och håller kniven på strupen på handläggaren hos försäkringsbolaget.

Olycksfallsförsäkring tecknas av Travtränarnas Riksförbund, som inte velat ha den centralt via ST. Tilläggas skall, att ett antal proffs efter olyckstillbud på travbanan blivit ofrivilligt utförsäkrade av Länsförsäkringar, och inte ens får omfattas av den delen.

Men de kör fortfarande lopp och har ”klarat” hälsoundersökning hos farbror doktorn efter olyckan. Risken ökar enligt skadespecialistchefen för nya olyckstillbud, eller hur tänker egentligen Länsförsäkringar, det vill de inte svara på. Ärendet avslutas och kan ej överklagas. Vet TR:s generalsekreterare (företrädare A-tränarna) detta?

Vem tror Försäkringsbolaget att de är?

Vad kan aktivt hästfolk gemensamt ändra på?

Enkelt. Välj rätt företrädare i organisationerna, folk som har praktisk erfarenhet av hästsport och intresse av juridiskt finstilt. Som generalsekreterare bör framförhållning finnas och en vilja att förstå verkligheten, vad som behöver uppgraderas. Åtagandet är inte bara en dörröppnare för att fika med de maktsammansvurna i Silvergrisen, det är ett politiskt uppdrag för aktivt travfolk, ett hedersuppdrag.

Svensk Travsport och Travtränarnas Riksförbund är i försäkringsfrågor gemensamt dessvärre ett spel för gallerierna. Oavsett om en häst fastnar på staketet under travtävling eller någon kusk sparkas ur sulkyn. Travbanorna har en egen ansvarsförsäkring (om travbanan varit vårdslös) men hur ofta har den det? Ersättning för skadade/döda hästar haglar inte precis. Någon adekvat hjälp eller handläggare i Hästsportens Hus, som kan vägleda skadade kuskar/ryttare och tränare/hästägare finns inte heller, förutom en kundtjänst, en hemsida, ett blankettförråd för självservice och en tveksamt förändringsbenägen jurist. The bitter true.

 

Hovtramp/Ilse

Största avsaknaden i Svensk Travsport under travtävlingar är en ambulans på plats! Hästambulans eller möjlighet till ”bortforsling av skadad/död häst” finns på alla travbanor, däremot inte ambulans/läkare för tvåbenta. Sjuksyster och plåster (travbanans ekonomiska prioriterade huvudvärk) finns, liksom banveterinär (anställd av Jordbruksverket.)

Jämförelsevis finns både ambulans och läkare vid alla galopptävlingar, och har alltid funnits.

Fram till 2002 löd regeln i §3 Tävlingsreglemente:

Travsällskap ska tillse att läkare, legitimerad sjuksköterska eller ambulans med sjukvårdskunnig personal finns tillgänglig vid banan under tävling. Ambulans ska om möjligt finnas på plats under tävlingarna.

Från 2002 ändrades regeln till:

Sällskap ska tillse att läkare, leg.sjuksköterska eller ambulans med sjukvårdskunnig personal finns tillgänglig vid banan under tävlingar. Ambulans skall om möjligt finnas på plats under tävlingarna (skrevs in i reglementet mellan 1971 och 1990, (inget exakt år angivet.)

Anledning till ändringen var att mindre kompetenta personer anlitats som ”sjukvårdskunnig personal.” Folk höll på att dö! Att kravet på obligatorisk ambulans inte finns, beror på att flera travbanor ligger "nära sjukhus" förenat med stora kostnader (där kom det!) I vissa områden av trav-Sverige får det inte ens ske en bilolycka och ett akut sjukdomsfall samtidigt som en kusk eller ryttare skadas på travbanan, för då finns ingen ambulans tillgänglig inom rimlig tid. Det finns bara två ambulanser.

 

Hovtramp/Lasse

Hästfolk har generellt dålig kunskap om ”sina” försäkringar. Många höll på att slå ihjäl sig innan de granskade sin egen försäkringsbit. Men någon ny upphandling har inte setts till. Enligt Svensk Travsports jurist har detta efterfrågats ett antal gånger hos TR, så bevisligen har inte Generalsekreteraren i Travtränarnas Riksförbund nästan slagit ihjäl sig. I så fall hade säkert en vettigare upphandling gjorts omgående, med ETT försäkringsbolag, inte FYRA.

Travsportens Försäkringsbolag företräds av fyra bolag, beroende på vad som ska ersättas, om det ersätts.

Trygg Hansa, IF, Länsförsäkringar och Agria. Bäst fungerar Agria Incident, som är en frivillig försäkring för hästägare/B-tränare. För övriga gäller en djungel av förvirrande begrepp och hänvisningar från ointresserade handläggare på försäkringsbolagen, till finstilta klausuler i försäkringsbrev. Vilket givetvis får många olycksdrabbade att över huvud taget inte ens ta striden! Det finns otaliga exempel på skadade aktiva som varken fått rimlig ersättning eller tillräckligt med hjälp.

Hovtramp/Lasse

Exempel på olyckor under ett enda år (2018) :

Kusk ramlar ur sulkyn, ambulans tillkallas, långvariga sviter, minnesförlust.

Kusk sparkas i huvudet, längre sjukhusvård, ambulans saknades.

Kusk ramlar ur sulkyn, uppsöker själv sjukhusvård, muskelbristning rygg. ambulans saknades.

Krock på travbana, hjärnskakning, allmän sjukvård, läkarhjälp tillkallad.

Olycka i travlopp, en kusk får axel ur led, arm/bröstmuskel blödningar/bristningar, kusk två förlorar medvetandet, fraktur i hand samt bäckenbensfraktur. Slutar köra lopp efter 2436 segrar och 41 banchampionat. Två transporteras till sjukhus.

Kusk sparkas ur sulky, smärta i ben, ambulans saknades.

Montéryttare ramlar av häst, räddas av säkerhetsväst, skadade mjukdelar. ambulans saknades.

Fyra kuskar i olycka lopp, ambulans tillkallas, två får ambulansvård, medvetslös, hjärnskakning, tredje kuskens kommentar: det var tur att jag inte bröt nacken, för då hade jag dött innan ambulans kom, skandal. Ambulans kom efter en timme! ambulans saknades.

Olycka i lopp, två kuskar får vidarevård av tillkallad ambulanspersonal. ambulans saknades.

Olycka under pågående lopp, kusk mottar flera sparkar, tio revben brutna, fraktur i hand, ambulans saknas, tillkallas. Tvingas återgå som kusk innan skador är utläkta (pank.)

Kusk ramlar ur sulkyn under pågående lopp. Klarar sig utan skador. Ambulans saknas.

Olycka under pågående lopp, två kuskar förs med ambulans för sjukvård, fraktur i lårben och smärtor i nacke och skuldra. ambulans saknades.

 

Dessvärre kan inte alla före detta tränare bli tipsexperter i Trav-Tv. Somliga har inte talets gåva, andra babblar för mycket och får jobb i lite mindre synlig miljö. Den som ”bara jobbat med häst” och inte heller är något kuttersmycke i mediasammanhang ligger risigt till på arbetsmarknaden.

En mångårigt aktiv proffstränare tvingades avsluta sin karriär efter olyckstillbud och bestående ryggskador, vad hände när sjukpenningen drogs in, när Försäkringskassan anser att tränaren kan klara ”ett lätt rörligt arbete” samtidigt som Arbetsförmedling och läkarintyg påpekar att tränaren är för skadad för att arbeta med någonting över huvud taget.

Ja, vad händer?

Det vet alla som skadats eller oturligt har förlorat en häst.

Svar: ingenting.

Hovtramp/Ilse

Miljoner kronor byts ut mot en fyrtusing...

 

Att spelare inte alltid bryr sig om den sportsliga delen i travlopp, (hästarna) det vet vi redan. ATG hade säkert lika gärna kunnat arrangera spel på grodor, sniglar eller sköldpaddor som animerade hästar. Hur gick det förresten med spelet på låtsashästar, måste nog kolla…fan ta ATG om nån av mina döda kusar återuppstått!

Hovtramp/Lasse  - Jim Frick kör istrav på Brunnsviken!

Salig travnestor Jim Frick hängde ut varningsflaggan i god tid, långt före lånekuskarnas inträde på svensk mark. Jim varnade flera gånger för att släppa in för många lånekuskar och förutsåg vad som komma skulle. Lånekuskarna kör numera nästan enbart mot varandra och byter bara plats på prispallen. Följden blir frutsägbar med för låga V75-utdelningar och för många jackpottor.

Gårdagens uppvisning med Jubileumspokalen som huvudattraktion på Solvalla och ett extra inslängt V75 blev inget undantag. Om möjligt värre. Miljonerna dallrade i spelpotten, sen var det över.

Sju (7) lopp fördelades på två (2) kuskar, hur kul är det? förutom för tränare, ägare och hästskötare. Örjan+Goop+Örjan+Goop+Goop+Örjan+Örjan = V75 (4.377:-)

Storloppet med en miljon i förstapris innehöll i stort sett alla just nu ”populära” lånekuskar, utom en. I loppet körde Björn Goop, Örjan Kihlström, Ulf Eriksson, Torbjörn Jansson, Erik Adielsson, Rickard N Skoglund. Åsbjörn Tengsareid (norsk tränare/kusk) körde sin häst själv och Elias Marc körde åt sin pappa Conrad Lugauer. 

Den purunga ”rookien” Magnus A Djuse (född 2000) fick äran att köra Zarenne Fas (IT) åt Jerry Riordan. Underhållning på hög nivå…

Det visade sig ganska snabbt att det här var inte varken Skellefteå eller Solänget. Tvåan i loppet (Stoletheshow) med Rickard N Skoglund i sulkyn (Marcus Lindgren tränar) behöll sin plats invändigt i ledning, med en svettigt pressande Djuse och den stackars Zarenne Fas på utsidan.

Första 500m travades 05,7, 1000m 08,7 och sista 500 efter 10,6, sluttid för vinnaren 2140a 1.10,2. Överljudsfart och underhållning, eller rent av bortstyrning? Man kan kalla den unga lånekusken Djuse för optimistisk, galen, orealistisk eller vad man vill. Kanske hade han körorder från tränaren? Någon intervju eller fråga om JAS-styrningen efter loppet kom inte från någon av de SJU experterna i TV-rutan, så återstår gör bara att gissa. Synd om hästen i alla fall, resten får skylla sig själva. Visst ska de unga, hungriga kuskarna släppas fram, men det går ju att välja strid.

Fakta: Magnus A Djuse (20 år) har 2020 hittills kört 877 lopp med resultat (110-95-93) och inkört 10 millar. En helt fantastisk prestation! Med den statistiken har han givetvis rätt att misslyckas nån gång, men helst inte i storlopp och överljudsfart i dödens.

Hovtramp/Lasse

Ska vi ha det så här?

Enbart lånekuskar som kör mot varandra? Tipsnissarna i kvällspressen fattar ju inte ens vad det handlar om, de rövslickar och gratulerar till höger och vänster. Konstig situation, de fick ju inte ens tillbaks insatsen på kupongen!

Hovtramp/Lasse

Vart tog hästarna och tränarna som kör själva i loppen vägen? Tacka vet jag 2011 när Ralf Karlstedt både tränade, körde och vann Jubileumspokalen med Prince Tagg. Travsporten går snart inte att urvattna mer, lånekuskarna far landet runt med sin väska och pisk och knappt någon enda travtränare vågar köra sin egentränade häst i lopp. Åtminstone inte om någon hästägare äger kusen! Minsta lilla misslyckande så jämförs de med Goop och Örjan. Hästen flyttar, money talks.

Hovtramp/Lasse

Lika bra att äga alla hästar i stallet själv, som Tarzan gör. Frågan är bara vilken bank man ska råna.

Trevlig kväll! (stalltips – ny V75-omgång på lördag…)

Hovtramp/ilse

 

Imorgon är en ny dag, och inte vilken dag som helst.

 

 

En propp behöver en livboj.

Citerar Jimmy Takter – det värsta som hänt i Svensk Travsport.

Imorgon 18 augusti ska det jkomma ett beslut om Propulsions vara eller icke vara. Såvida extern utredare Jern håller deadline. Tänt var det här!

Hovtramp foto

Proppen har faktiskt gått ur Svensk Travsport en gång tidigare, men vart det beslutet tog vägen vet nog ingen levande gembärare längre. Kanske ligger det i någon dammig låda i Silvergrisen, eller också har det hamnat i stora arkivet (sopkorgen.)

Det har funnits ett (känt) liknande fall i Sverige, en travhäst som hette Friendly Face US och kom från popstallet i dåtiden - Lindstedt/Wallner. Den pållen fick inte sätta en enda hov i Sverige. Hingsten var född 1984 e.Speedy Somolly US u.About Face/Speedster och startade 117 gånger (48-23-9) och fick 65 avkommor i det förlovade landet.

Många fel begicks i ”fallet Propulsion” 

...och många hade glömt att göra läxan. Det mesta har redan ventilerats, dragits i långbänk och diskuterats på nätets travsidor. Ingen lämnas oberörd. Svensk Travsport lät import och registreringshandlingar slinka igenom Sverige utan att ha tillgång till eller förstått innebörden av amerikanska, finstilta veterinära ingrepp.

       

Ägare och tränare med strikt tränaransvar har bevisligen ”missat” en viktig detalj innan certifikatet lämnades vidare till Svensk Travsport. Hästen kostade två miljoner och besiktigades före avfärd i USA med hjälp av Marcus Melander och (enligt uppgift) svenska veterinären Daniel Söderberg. Säljaren/tidigare tränaren till Propulsion, Tony Alagna är både känd och ökänd (vann Hambot 2020) och har sålt mängder med travhästar på export, och tydligen har flera hamnat hos Stall Zet.

Alagna lämnade (enligt am.uppgift) in ”veterinärintygen” på Propulsion först efter auktion, hade han soppatorsk och hann inte fram i tid? Svensk Travsport har efter ”skandalen” gått igenom samtliga importerade hästar från USA vad gäller nervsnittning, för säkerhets skull. Frågan är om de hittade något…men det lär vi aldrig få veta.

Hovtramp/Lasse

Propulsion har aldrig varit registrerings eller startberättigad i Sverige, och prispengar intjänade i Europa ska betalas tillbaks om reglementet ska följas. Samtliga prislistor/lopp där Propulsion deltagit och erhållit prispengar ska justeras. Vilken soppa!

Här kommer en mängd 2:or att plötsligt över en natt bli vinnare, inte minst historiskt och i Elitloppet. Avkommor efter Propulsion ska om reglementet följs vara omöjliga att registrera, de får varken starta eller användas i avel. Trots pågående ärende har Propulsion betäckt säsongen ut? Helt emot vårt nuvarande reglemente.

Förmodligen och förhoppningsvis kan inte Svensk Travsport ”straffa” alla dessa sto-ägare som handlat spermier i god tro, dyringar bjuds ut redan på unghästauktion denna vecka…

Enda lösning på problemet för Propulsions del, är nog att låta honom betäcka i USA, där man är mindre nogräknad med ”veterinära ingrepp” som nervsnittning. De presumtiva avkommorna i USA får enligt reglementet konstigt nog importeras till Sverige. Såvida inte Svensk Travsport i enlighet med EU ändrar i handboken, och det snabbt.

Har under ”klinikåren” stött på ett antal nervsnittade travhästar  OCH att de springer utan att känna av smärta och visa hälta, det kan vi vara överens om. Tyckte redan på stenåldern att det var konstigt att de fick starta, en häst tävlar ju inte ensam i lopp och springer de över sin förmåga utan att visa hälta eller känna smärta, kan vad som helst hända! Kommer till och med ihåg namnen på ett par av hästarna, och vilken tränare de stod hos…om någon mot förmodan skulle tvivla på riktigheten.

Spännande fortsättning följer, knappt man kan bärga sig till imorgon.


...tidningen Sulkysport publicerade veterinärintyg som visar att ingreppet har genomförts.

Några grenar av nerver från varje sida har också tagit bort. Ingreppet ska inte innebära några besvär för hästen som kan vara tillbaka i full träning. Eftersom Propulsion inte längre kommer att ha någon känsla längst ner av hoven så är det mycket viktigt med noggrann och daglig hovvård för att hästen inte ska få någon skada”, står bland annat i det veterinärintyg som visade upp.

Ingreppet skedde på Hogan Equine, Fair Winds Farms 27 april 2015. Senare samma år köptes hästen på en auktion av Stall Zet och tränaren Daniel Redén.

Propulsion hade följande resultatrad före ingreppet: 8-6-3-6-4-3. Efter ingreppet löd resultatraden 1-1-7-1-1-1 (varav två lopp var kvallopp).

Hovtramp/Ilse